Düsseldorf Marathon

landsvägslöpning, löpning, Marathon, tävling

Redan i höstas när jag satt och tittade på min personliga rekord, så såg det ganska bra ut på distanser upp till halvmarathon, men marathontiden på 3:49 stack ut. Att jag gjorde den på skogsmaran i höstas spelar mindre roll, jag ville se hur snabb jag är på en stadsmara.

Men när skall man springa? Jag ville göra det på våren, och gärna med god marginal till göteborgsvarvet, och då var Düsseldorf ett bra allternativ.

IMG_2861.JPG

Jag bokade in mig, men först för ett par veckor sedan kom jag på att jag varken bokat resa eller boende, så det blev väl inte optimalt. Resa ner på fredag kväll, och hem Söndag eftermiddag. Lugnt och fint i teorin, men i praktiken innebar det att jag var tvungen att springa på runt 3 timmar för att hinna ut till flygplatsen.

Väl på plats märkte jag snabbt att det inte var det mest högklassiga hotellet jag hamnat på, det var inte ens ett hotell utan snarare en lägenhet. Komplett med micro, vattenkokare och kylskåp. Och en tv med 27 tyska kanaler… Det passade mig perfekt. Nu kunde jag ”laga” min egen mat och ladda upp i lugn och ro.

IMG_2856.JPG

Under lördagen var jag ute på en kort löprunda för att väcka kroppen lite, plus att jag promenerade runt lite föra att reka min flyktväg på söndagen. Hela innerstaden skulle vara avstängd, så det fick bli tunnelbana. Och min skoltyska är väl sådär. Kollade in startområdet på kvällen, och kände mig väldigt förberedd. Men kanske inte i toppform.

IMG_2867.JPG

Så var det söndag morgon, och dags för start. Jag var ute lite väl tidigt, och det var inte speciellt varm, knappt 10 grader och fuktigt.

Vid starten var det en väldigt trevlig stämmning, och när jag lämnat in min väska i förvaringen var det dags för sista toabesöket. Och det var ingen kö! Nu var jag klar väldigt tidigt, och hade inga överdragskläder. Det blev till att röra på sig, då jag körde i shorts och t-shirt. Men det var inga problem. Jogga på stället och stretcha. Jag hade placerat mig själv i första startgrupp, och det var ingen trängsel någonstans. Runt 1700 fullföljande deltagare gjorde loppet perfekt i storlek.

Så gick starten! Ut och iväg. Jag hade tänkt att gå ut lite lugnare än vanligt, och låg på prick 4:00 tempo första kilometrarna. Jag var förvånad över hur låg pulsen var i detta tempot, vanligtvis brukar den närma sig tröskelpulsen på 156, men nu låg jag snarare på under 150. Men det var ingen ide att öka farten, jag visste ju att det skulle bli ett långt lopp. Men jag började drömma om tider under 2:50, och placering på topp 50. När jag tittar på resultatlistan i efterhand, så var de killarna jag sprang med här sådana som alla slutade topp 25…

Redan efter 6-7 km började jag känna av baksidan på vänster lår ganska mycket. Men jag kunde fortfarande trycka på, och passerade första milen på en bit under 41 minuter. Men det var efter detta det började bli riktigt tungt…

Jag hade redan börjat bli passerad av löpare, och nu kände jag att benen inte var med mig längre. Tempot sjönk, och likaså pulsen. Jag brukar vara ganska bra på att hålla pulsen och tempot uppe, men för lite ren löpträning börjar nu ta ut sin rätt.

Nästkommande mil bjöd enbart på ett par km på under 4:15 som var måltempot. Jag höll min drickaplan, och kände att det var dags att börja med bananer också. Fram till halvvägs höll jag ändå uppe tempot ok, och passerade halvmaran på 1:28 faktiskt min näst bästa tid på en halvmara, så det var bättre än väntat.

Men nu började kilometertiderna att krypa upp mot 4:20, och pulsen ner mot 145. Fötterna värkte, men det är nästan bara skönt. Det tar fokus bort från tröttheten och värken i låren. Samtidigt började jag tänka på varför jag gör detta. Jag har ju längtat efter att springa långt i flera veckor, och då skall väl inte lite trötthet och smärta hindra mig. Fokusera på det possitiva, och inse vilket fint marathon detta är. Jag får ju en guidad tur av hela stan, och publiken är fantastisk!

Men vid 32km blev jag passerad av farthållaren för 3:00 fart, med c:a 10 löpare i släptåg. Jag försökte hänga på, men benen ville inte. Så jag fick se min drömtid sakta glida iväg framför mig.

Men det fanns fortfarande möjlighet att klara av det ända fram till 38km, men då skulle jag behöva avsluta väldigt starkt, och kroppen var väldigt svag. Jag intalade mig själv att detta var en bra sak, nu kunde jag ju försöka bättra tiden en gång till!

Nu var det dock inte långt kvar, och att bara ta sig i mål började kännas som en seger. Jag kunde tillochmed kosta på mig att spurta förbi en kille på upploppet, och ta mig i mål på 3:01:54. Jag kom in på plats 104 totalt, som 27:a i min klass, M40. Så jag är väldigt nöjd med min marathondebut trots allt!

IMG_2874.JPG

Och flyget då? Trots att vaderna krampade ihop när jag drog på mig byxorna, så hann jag både byta tröja och ta mig via U-bahn ut till flygplatsen i såpass god tid att jag kunde unna mig en lunchpizza. Och bli utskälld av städpersonalen på toaletten för att jag tvättade armhålorna innan jag satte mig på planet. Men jag måste ju tänka lite på mina medpassagerare också…

På utrustningsfronten var det återigen dåliga nyheter för saucony. Jag testade ju kinavara 5, som skulle vara uppdaterade kvalitetsmässigt, men när hålen till skosnörena går sönder redan under första loppet, så är det under all kritik. Sorry saucony, jag kommer nog att satsa på sketchers för asfaltsloppen framöver.

Premiärloppet 2015

löpning, tävling, traillöpning

Ganska nedtränad och precis återhämtad från ett löparknä, så var det dags för vårens första lopp. Jag har ju redan sprungit två lopp i år, men det var ju mer vinterlopp.

Nu tog jag med mig Frej, Irma och Myra till Skatås, köpte en påse bullar och ett paket ballerina och satte dom på en filt vid starten. Det råkade även vara målet.
IMG_2850.JPG
Skatås och premiärlopp brukar bjuda på skönt väder, och idag visade sig göteborg från sin bästa sida, med sol och 12 grader i skuggan. Kortbyxor och kortärmat alltså. Det var även premiär för de nya zeal från icebug. Kanske inte riktigt rätt skor, men jag ville ändå känna på dom. 2k uppvärmning och stretch, innan det var dags för start 11.00

Jag kände redan på uppvärmningen att det inte skulle gå speciellt snabbt idag, och bestämmde mig för att gå ut lite lugnare än vanligt. Runt 4 min/km borde vara lagom.

Jag och C-J ställde oss längst fram, jag låg hellre och höll till höger och lät folk springa om mig i början.
Starten gick, och redan i första backen hade C-J dragit ifrån med 50 meter. Jag försökte inte ens att hänga på, utan körde helt på känsla och puls.

De första 3 km gick på strax under 4, och eftersom det var uppför kändes det helt ok. Här blev jag omsprungen av Katarina Åström. Jag visste att hon hade bra tempo i kroppen, så jag tänkte att jag hänger på. Vi hade sällskap med 2 killar från Altran. Dom var starka uppför, men jag tog ikapp utför.

Runt lilla delsjön och vätskekontrollen fick vi vittring på en tjej där funktionärerna skrek att hon låg tvåa. Det visade sig senare vara Malin Jonsson. Jag såg att Katarina ville ikapp, och nu var det nog 30 meter fram till henne, och ytterligare 30 till Malin. Men Katarina gick om, med Altran killarna och Malin hack i häl. Jag hade fortfarande en bit fram, men med dryga 3km kvar sprang jag om allihop i en nerförsbacke, och eftersom jag kände mig stark i motvinden, tänkte jag att jag kunde dra lite, och kanske hjälpa Katarina till en bra placering.

Så jag sprang på, sista kilometrarna gick rätt lätt. Det var inte förrän jag kom fram till Skatås och den lilla extrarundan som det började kännas tungt.

IMG_2854.JPG

Jag hade hållit c:a 5 slag över tröskelpuls hela loppet, så nu började mjölksyran göra sig påmind i låren. Tungt uppför sista backen, och jag såg att Katarina hade knaprat ikapp. Jag ville ju inte släppa förbi nån nu på upploppet, så jag tryckte på ordentligt.
Jag tog mig i mål på 40:01. Första milloppet sedan 2013 på över 40 minuter, men jag är ruskigt nöjd ändå. Jag klarade av att hålla tempot uppe trots en för mig ganska hög puls.

Kollade placeringarna nu, och såg att jag kom på 17:e plats, vilket är helt OK.
Hur gick det för Carl-Johan då? Jo, riktigt bra. 38:26 och 13:e plats.

I vår lilla inbördes tävling, så var detta första loppet sedan finalloppet 2012 som jag fick stryk i ett millopp, och andra förlusten i rad efter sandsjöbacka marathon.

Så bäst på Stendahls är återigen C-J. Grattis!

IMG_2853.JPG

Ett tungt Vasalopp

En svensk klassiker, Längdskidor, tävling

Förberedelserna inför årets vasalopp började egentligen direkt efter att det förra slutade, men rent mentalt startade förberedelserna efter Lidingöloppet. Det var då jag började odla mitt vasaloppsskägg.

IMG_2746.JPG

Resan startade på lördag morgon, då jag och Björn tog husbilen upp till Sälen. Nästan ingen trafik förrän vi kom till berga by och vasaloppsstarten, där vi blev stående en stund. Men vi fick plats på Tjärnhedens IP, och för en gångs skull behövde jag inte gå upp 03:00 för att ta buss till starten. 10 minuters gångväg var helt perfekt.

IMG_2739.JPG

Så vi gick ner och hämtade nummerlapp innan vi softade i husbilen resten av kvällen. Tidigt i säng, och upp vid 05:00 för att lägga skidorna i startfållan. Jag har alltid kommit tillstarten vid 6-tiden tidigare, så jag trodde att jag var ute i god tid när jag var nere vid 05:25, men kunde inte ha mer fel. Kön ringlade lång, och även om fållan öppnade 05:30, så tog det 40 minuter för mig att komma fram. Och då var det en stor sjö mitt i startfållan, men jag la ut skidorna i mitten till vänster. Och genast blev det lite bråttom ändå. Joggade tillbaka, plockade av mig blöta strumpor, och brassade frukost. Havregrynsgröt givetvis.

Ett toabesök på Tjärnheden, och sedan knallade vi ner mot starten vid 07:30. Gott om tid. Björn tog hand om mina överdragskläder, så jag behövde inte använda min påse.

IMG_2743.JPG

Det är alltid nervöst strax innan start. Står man rätt? Har man allt med sig? Är jag inte lite skitnödig? Men det försvinner nar starten går, och man kommer iväg. Tyvärr kom jag inte iväg lika snabbt i år som förra året, då jag måste haft ett väldigt flyt med placeringen. Första backen upp var trög, det tog mig över en halvtimme att ta mig upp, och jag hade placering 3532 i smågan mot 2641 förra året.

Men stakningen på myrarna innan och efter Smågan, och ända fram till Mångsbodarna gick bra. Utförsåkningen var det sämre med däremot. Glidet var inget bra, och jag blev omgliden av i princip alla utför. Uppför kunde jag springa om dom, för fästet var helt OK, vilket gjorde att jag fram till Risberg hade plockat 200 platser. Fötterna var helt genomblöta, och jag hade ingen känsel i dom när Risbergsbackarna började. Men när jag aktiverade fötterna igen, så kom känseln tillbaka.

Efter 3 mil gjorde armågen sig påmind. Jag visste att den skulle börja göra ont förr eller senare, men jag hade hoppats på senare. Inte speciellt farligt ännu, men det blev bara värre och värre.

Halvägs passerade jag på 3:17, vilket gjorde att jag hade förhoppningar om att komma ner mot tiden jag gjorde förra året. Nu i efterhand såg jag att jag passerade halvvägs på 3:01 förra året, så jag var bara en kvart efter där.

Men det var också här det började bli riktigt tungt. Vattendränkta spår, och halvbra glid blev inte bättre av att halva skogen hade fastnat i klistret under skidorna. Jag fick verkligen ta i i stakningen, när de jag åkte bredvid bara gled på. Men jag tryckte på. Och ju mer jag tryckte på, desto mer sa armbågen ifrån. Vid Oxberg hade jag plockat ytterligare 300 platser, och vid Risberg var jag på plats 2955.

Men här var krafterna slut. den panodil och den voltaren jag hade stoppat i mig vid Evertsberg hade slutat verka, skidorna gick knappt framåt, och jag var mentalt slut. Ett snabbt beslut om att lämna in skidorna på omvallning gjorde att jag fick ett avbrott på 10 minuter. Ganska stressande, men det gjorde gott. Sedan strulade vänstra bindningen när jag skulle sätta på skidan igen, så ytterligare några minuter gick. Men nu gled det i alla fall på ungefär likadant som övriga runt omkring mig. Och att köra sista 2 milen på bättre skidor gjorde att jag fick lite nya krafter.

Och sista biten in mot mål var faktiskt en ganska trevlig resa. Jag visste att jag inte skulle nå varken tids eller placeringsmål, och kunde passa på att njuta av omgivningarna, medtävlarna och åskådarna. Med ett stort leende småtrallade jag fram i spåret, och även om det var jobbigt, så var det inte ett dugg tungt. sista milen såg jag att jag hade möjlighet att gå under 7 timmar, och det blev det nya målet för dagen.

Med 4 km kvar kom jag in på de spåren som jag hade kört under träningslägret 3 månader tidigare, och nu kände jag ju plötsligt igen mig! Jag visste vilka backar, kurvor och knixar som låg framför mig, och dessa 4 km var de bästa på hela loppet. Under upploppet hejade jag på min medlöpare, och hejade glatt på Brorsan som stog på upploppsrakan och filmade.

Att ta sig i mål är en lika skön upplevelse varje gång, men det är extra roligt när ens kära bror tar emot! Och nu hade jag inte heller någon packning att hämta hem, det vara bara att hämta ut diplomet och knalla ner till husbilen som var parkerad nere vid Sjön. Passade på att ta en fin bild på vägen.

IMG_2749

Så genomblöt om fötterna hoppade jag in i bilen, bytte om, och satte mig och slappade i soffan medan Björn körde mig tillbaka hem till Göteborg. Ett väldigt skönt sätt att transportera sig efter ett Vasalopp, och jag var hemma innan det hade hunnit bli måndag.

Sammanfattningsvis så blev tiden 6:54:55, och placeringen 3203. Här är en länk till resultatsidan med mellantider. Och här är länken till loppet på Garmin Connect. Av någon anledning så var mellantiderna avstängda, så det blev bara en lång etapp.

Vasaloppsläger med Vasasvahn

En svensk klassiker, Längdskidor, Superklassikern, träning

Efter mycket löpfokus under December var det dags att slipa på skidformen. Och vad passar då bättre än att åka på träningsläger i Mora!

IMG_2539

Mattias Svahn anordnar teknikläger som detta, Teknikläger/Vasaloppsläger 2-5 januari 2015, där han tillsammans med ett gänga andra erfarna instruktörer visar hur det skall gå till.

Jag tog bilen upp på Fredag förmiddag, och kom fram till Hotel Siljan vid 15:30. Tanken var att jag skulle dela rum med en okänd person, men när det var dags för middag 18:00 så hade det ännu inte dykt upp någon. Jag försökte att inte sprida ut mig alltför mycket ändå.

Efter middagen var det dags för valla, teori och praktik. Efter en timmes drilling av Mattias i Vallningens ädla konst, var det dags att preparera de egna laggen. Jag kom just där och då på att jag faktiskt inte hade tagit fram dom sedan vasaloppet i våras, så risken var att klistret skulle vara svårt att få bort. Men det gick, och efter att ha fixat glidvallan och fästvallan, så var klockan 22:30, och det var läggdags.

Lördagen började jag med 30 minuter lugnt joggning innan frukost, som serverades 07:00. Eftersom jag hade vallat klart kvällen innan, var jag ganska lugn, och eftersom vi inte skulle dra iväg och åka skidor förrän 08:50, så hann jag med en powernap efter frukost.

Vi delades in i 5 grupper baserat på tidigare erfarenhet. Jag var i grupp 1, och första passet gjorde vi med Mattias Svahn. På med skidorna och iväg i vasaloppsspåret upp emot Hemusskidstadion. Här drillades vi i 2 1/2 timme av Mattias i alla växlar, med fokus på diagonalåkning. På väg tillbaka gjorde jag en rejäl vurpa vid en vägpassage, och drog i höften i asfalten.

Tillbaka, käka lunch, och sedan materialgenomgång innan vi drog ut i spåren igen. Även detta pass var ett teknikpass, men nu var det ännu mer fokus på diagonalåkning, både i backe och på platten. Efter tre timmars drillande, så var man rätt hungrig och trött. Var ändå tvungen att fixa vallningen inför morgondagen, så att man inte behöver stressa med det på morgonen.

Middag och en utmärkt föreläsning av Mattias om vasaloppsförberedelser innan det var dags att hoppa i säng.

Söndagen började precis som Lördagen med en liten löptur innan frukost. Märkte dock av att jag var väldigt stel i höften där jag hade vurpat under lördagen. Det fungerade ok när man väl hade värmt upp sig lite.

Vid 9 tiden var det dags för ett nytt teknikpass, denna gång med Elin Ek som instruktör. Även här fokuserade vi till en början på diagonalåkningen, och passet avslutades med filmning av diagonalåkning, stakning med frånskilt samt stakning. Tillbaka vid 12 för att käka lunch.

Efter lunch gick vi igenom filmerna, och kollade på vad det var vi skulle tänka på att förbättra. Min stakning var ok, men diagonalen såg inte bra ut. Jag har lättare för att diagonala uppför, och vi filmade på platten. Men det är fram med höften som gäller. Tryck och njut. Långt fram med benet.

Efter detta drog vi ut i spåret igen, och det var fri åkning i 2 timmar innan jag hade min inbokade personliga tid med Mattias. 10 minuter som gjorde att tekniken, främst diagonalen, började sitta. Nu vet jag hur det skall kännas när man gör rätt, fast det är otroligt jobbigt att göra rätt innan man har övat in det ordentligt.

Sista middagen på hotellet innan jag hade tid för massage. Och den var otrolig. Jag hade ju ont i höften, men trodde inte att man kunde fixa till det med bara massage, men det gick! Ont gjorde det givetvis, men dagen efter då det var långpass, kände jag inte av höften alls.

Sista dagen började jag som vanligt med en kort löprunda innan frukost, innan det var dags för långpass. drygt 3 mil blev det för mig innan jag var nöjd. Totalt 10 mil på snö skrapade jag ihop under lägret. Mina enda snömil för den delen.

Jag träffade många trevliga människor, och lärde mig otroligt mycket under dessa 3 dagar. Så det kan jag rekommendera för alla som vill ta sin skidåkning ett steg längre. Kom även hem med nya vantar och stavar :)

Personbästa på Sylvesterloppet!

Uncategorized

Efter en bra träningsmånad i december där jag lyckades klämma in 31 löppass och bara 3 dagar utan löpning, så var det dags för sylvesterloppet för första gången. Jag har fokuserat lite väl mycket på långlopp under hösten, så den där riktiga farten har inte funnits i kroppen, och därför har la jag in 2 intervallpass i veckan igen under december. IMG_2519

 

Uppladdningen inför loppet var lite annorlunda än vanligt. På lördagen innan la jag in ett långpass med strukturerad fartlek – 19km med 10 intervaller med 400m i zon4 fart, och 1200m i zon2 fart. Efter det körde jag bara på återhämtningspass, det sista dagen innan loppet. Jag såg också till att inte ladda upp med några kolhydrater innan loppet, inte mer än jag äter i vanliga fall. På morgonen åt jag en vanlig frukost tidigt, och sedan drack jag bara inför loppet. Rödbetsjuice och andra naturliga juicer, inget socker.

Uppvärmningen har jag slarvat med, så nu körde jag 20 minuter innan med CJ. Lugnt i zon 1, med några fartökningar på slutet. Med 10 minuter kvar till start tog vi oss till startfållan. Jag ställde mig ganska långt bak i elitledet, då jag inte ville trängas i startgrupp 1. Och planen var att springa runt 38 minuter, så jag kände att jag var rätt placerad.

12:00 gick starten, och jag tyckte att jag öppnade starkt men utan att rusa. CJ försvann framåt, och snart såg jag inte längre hans rygg. Jag tänkte att jag kör loppet helt i mitt eget tempo. Jag öppnade ändå första kilometern på 3:31, och andra på 3:38

Jag fortsatte strax under tröskelpulsen fram till runt halva loppet. Vid det här laget låg CJ mer än 100 meter framför, men nu började jag knapra in. Utan att öka tempot, så ökade jag på ansträngningen, och låg över tröskeln hela andra halvan. under andra varvet, vid 8 km kom jag ikapp CJ. Han hade håll, men tryckte ändå på när han såg mig, och drog ifrån igen. Jag låg nära mitt max, och släppte iväg honom.

Men med 500 meter kvar tänkte jag att jag inte skulle låta honom slå mig så lätt, så jag tryckte på max, och med 10 meter kvar var jag ikapp igen. Men det är svårt att slå CJ i en spurt, och han är snabbare än mig, så han hade krafter kvar för att svara. Och han var före mig i mål. Precis före. Men jag var väldigt nöjd med 38:27 som klockan stannade på, så det gjorde mig inget.

Men när jag kollade på resultatlistan efter att jag hade duschat av mig, så såg jag att jag var före ändå! CJ hade stuckit över startlinjen 1 sekund innan mig, så med samma tid, 38:28, var jag före i resultatlistan ändå.

IMG_2521

38:28 i tid, och plats 51 är jag väldigt nöjd med. Och när jag sedan fick reda på att loppet var 10240 meter så kändes det ännu bättre, enligt Strava så satte jag nytt personligt rekord på 10km på 37:20, och på 5km på 18:17. Men det är tider som gjordes under loppet, och räknas inte som personliga rekord. Men det visar iallafall på kapaciteten just nu, och det är en boost i sig. Att fortfarande kunna förbättra sig känns väldigt skönt, och nu känns 35 minuter på milen inte helt omöjligt längre. Först skall jag klara 17:30 på 5 km, och 18:17 är inte så långt därifrån.

Detta var mitt fjärde millopp under året, och det var fjärde gången jag var under 40 minuter, så det börjar kännas ganska stabilt däromkring.