Vätternrundan 2014

cykling, tävling

VätternrundanSå har man tagit sig runt Vättern ännu en gång. Detta var bara min andra runda, men det är märkligt hur själv cykling kan skilja sig åt. Men jag får ta det från början.

Jag och CJ tog lygnartåget från Göteborg, och delade sovkupé med en ny trevlig bekantskap, Mattias. Jag hade givetvis packat med mig alldeles för mycket, och cyklade dit med 30kg på ryggen. Förkylningen som jag drog på mig natten mellan onsdag och torsdag hade inte gett med sig, snarast blivit värre trots min c-vitaminchock. Hela onsdagskvällen klämde jag i mig apelsiner, grape och citroner med ingefära.

Cykeln var nyservad, så jag tänkt inte att den behövde ses över, men tänkte att dom kunde rengöra kedjan, eftersom CJ ändå bytte däck. Som tur var såg jag en bubbla på bakdäcket, och innerslang som putade ut, så det vara bara att sätta på ett nytt däck. Jag hade inte klarat många mil på det däcket.

05:40 hade vi som starttid, och jag gick upp och käkade frukost vid 04:00. Det var då jag möttes av blåsten. Jag visste att det skulle blåsa nord-nordvästlig, men det skulle inte vara mer än 3-4 m/s. Nu kändes det som 10 m/s.

Starten gick bra, och vi hängde på en klunga efter nån mil, men fick släppa då dom körde på för snabbt. Pulsen låg på 90% av max, och jag kände att det inte var dags att gå in i väggen så tidigt. Men det var medvind, så vi kunde hålla upp farten närmare 35 på 2 personer ändå. Efter 4 mil kom en ny klunga tillsammans med Mattias från vår kupé upp, och dom höll mer behaglig fart, så den hängde vi på.

Men efter bara två mil så stannade dom för att pinka, och vi hängde på en tjej och en kille som inte hörde till klungan och väntade på att dom skulle köra ikapp oss igen. Men vi höll uppe farten ganska bra, och efter Gränna släppte Mattias. Vid Husqvarna blev vi ikapphunna av en större klunga med bättre fart, så där försvann vår draghjälp.

Men det var nu vinden slog till. När jag tittade ut mot Vättern såg jag att det gick vita gäss över hela sjön, och det rullade in meterhöga vågor mot stränderna. När man försökte hänga på en klunga i svansen räckte det med att det kom en vindstöt vid fel tidpunkt för att man skulle vara helt rökt, och inte hinna ikapp igen. Här var det slitigt, och man hängde på de ryggar man kunde få.

Vi stannade vid Fagerhult efter 13 mil för att fylla på vatten, pinka och käka bulle. Lång kö vid energidrycken, men när vi kom därifrån kunde vi hänga på en klunga som gick lagom snabbt. Tyvärr stannade dom efter några km för att pinka. Efter 15 mil kom en lite större klunga som vi hängde på. Tempot var högt, men inte mördande. Vid 18 mil märkte jag att CJ inte var med längre. Han hade legat bakom mig hela tiden dessförinnan, så jag vet inte när han släppte. Men det var ryckigt…

Jag apade vid 20 mil när vi körde om en större klunga, och några skulle försöka hänga på. Att ligga bakom fel ryggar bara några sekunder gör att man tappar helt, och därefter var det jag mot vinden. Hastigheten sjönk ner mot 25, och det kändes som om jag stod stilla. Jag hakade på de ryggar jag kunde hitta som inte gick långsammare än jag, men någon vidare hastighet blev det aldrig. Jag stannade vid Aspa efter 22,5 mil, och fyllde på depåerna. Speciellt bullarna var välbehövliga, men det var också gott att dricka nåt annat än sportdryck.

Jag hängde på nån klunga lite då och då, men de var antingen för snabba eller för långsamma, så jag räknade ner km för km tills jag skulle vara framme vid Askersund. Härifrån och hem så skulle vinden vända, och det gav en bra mental målbild. Strax innan Askersund blev det dock stopp. En allvarlig olycka gjorde att vägen var avstängd, så vi fick leda cyklarna 8 minuter.

Och när jag väl var framme, 45 km kvar, och vinden vände så ficka jag en enorm mental kick. Jag kunde trycka på och hålla hög fart hela vägen själv. Körde om cyklist efter cyklist, och njöt. Jag kände inte hur ont det gjorde längre, jag bara körde på. Hårt uppför, snabbt utför, och bra tempo på rakorna. Skönt väder och vinden i ryggen.

Jag gled in i Motala på 9:46, och var oerhört nöjd med att kunna slå min tid från förra året i de här förutsättningarna. Strax efter målgång hörde jag CJ bakom mig, han hade gått i mål en knapp minut senare, så nu tog vi en skön lättöl och lite pasta i solen vid målet.

Tomas och Carl-Johan

Det var sista gången för CJ. För min del skall jag nog kolla efter en bättre cykel.

Här är en länk till rundan på Strava: http://www.strava.com/activities/153668657/
Och här på Garmin: http://connect.garmin.com/activity/520791269
Och slutligen på Runkeeper: http://runkeeper.com/user/thomee/activity/374077694

 

Träna med infektion i kroppen

Sjukdom, träning

Jag har läst på många ställen att man absolut inte skall träna med en infektion i kroppen. Men det måste ju bero på hur kraftig infektionen är. Aldrig med halsont har jag också hört, men det måste ju också bero på vilken typ av halsont man har.

Jag har haft problem med halsfluss under större delen av mitt vuxna liv, men det har hjälpt med penicillin, och på två dar var det över. I höstas, när jag opererade menisken, fick jag en infektion i halsen, av samma typ som all min tidigare halsfluss. Men nu fick jag rådet av läkaren att läka ut den istället. Och det tog en vecka, men sen var den borta.

Nu fick jag en halsinfektion igen, natten mellan måndag ock tisdag. Samma känsla som jag alltid haft, ont i halsen och svårt att svälja. Men i övrigt var jag inte så påverkad. Jag körde ett hårt cykelpass på morgonen, en simpass på lunchen, och ett löppass på kvällen. Jag hade koll på pulsen hela tiden, och såg till att den höll sig under tröskeln hela tiden.

Ibland går sånt här över på en dag, men detta var en ihärdig sak, så på onsdagen kände jag mig lite hängig, med ont i halsen. Jag bestämde mig ändå för att köra ett pass på lunchen, och efter ett hårt intervallpass med bra koll på pulsen, kände jag mig bättre. Konstigt? Nej. Så länge jag inte har feber, och kroppen känns pigg ,så tränar jag.

Faktum är att jag har en ny regel när det gäller träning och sjukdom – om jag kan gå och jobba, då kan jag också träna. Är jag för sjuk för att träna – då skall jag stanna i sängen och kurera mig.

Nytt träningsprogram, och ryggskott?

Skador, träning

Förra veckan påbörjade jag mitt nya träningsupplägg som jag fick från Linda på Aktivitus. Fokus ligger på löpning och cykel, och det sträcker sig 16 veckor framåt. Jag bestämde mig iochmed detta för att köra mitt första triathlon, och det blir Tjörn Triathlon den 30:e augusti.

Jag kände direkt att det var skillnad på träningen nu jämfört med hur jag har kört tidigare. Vissta har jag kört pulsbaserat även tidigare, men nu är mina pulszoner ordentligt justerade uppåt, vilket gör att intensiteten i träningen också blir högre. Det är kvalitet rakt igenom. Men samtidigt visar det nog att jag har högre kapacitet än vad jag sett tidigare, speciellt på cykeln.

Tyvärr så missade jag alla sköna långpass som jag skulle ha kört i helgen, på grund av ett ryggskott. Det började som en lättare sträckning i ryggen på gymmet i fredags morse. Vila tänkte jag, och hoppade över simpasset på eftermiddagen. Jag hade lite svårt att hitta en bra sovställning, men det var inga större problem.

Sen skulle jag vända på mig i sängen, och då small det till. En fruktansvärd smärta, och ingen möjlighet att flytta på mig. Jag stod på alla fyra i sängen och kunde inte lägga mig ner eller ställa mig upp, så tillslut var Linda tvungen att ringa på en ambulans. Dom kunde konstatera att det troligen var ryggskott, och att allt jag behövde var smärtstillande. Och sånt har jag ju hemma, exakt samma dos och sort som när jag bröt revbenet för några veckor sedan.

Värktabletterna löste upp den svåraste krampen, så jag kunde sova. Men hela helgen blev det vila, och jag missade två långpass. Men kroppen behöver ju återhämtning också, så det blir nog bra ändå. Får hoppas att det är såpass bra att jag kan klara av alla cykelpass som skall köras denna veckan bara.

En rapport från Göteborgsvarvet 2014

Uncategorized

göteborsvarvet_2014

Då var det äntligen dags för göteborgsvarvet, och för första gången sedan 1989 så hade jag lagt upp träningen för att satsa på att springa bra. Jag sprang iochförsig förra året, men då var det mer som ett träningspass.

Förberedelserna under veckan var inte direkt på topp. Jag hade bestämt mig för att ta ett sista tempopass på måndagen, så jag och CJ stack upp till Slottskogsvallen och körde 5 200-meters intervaller. Jag fick en akut löparmage, och var tvungen att springa in på bouleklubbens toalett både innan och efter intervallerna. Höll dock bra tempo, c:a 3:10, på intervallerna.

Tisdag var vilodag, körde bara ett styrketräningspass, och på Onsdagen var det dags för varvsstafetten. Tanken var att köra 4km i hårt tempo, och sedan vila tills lördagen, men vi fick ett avhopp i ett av lagen, så jag fick springa två sträckor. Det var iofs ganska skönt att få ett nedvarvningsvarv, jag tror att det gjorde gott i benen. Första sträckan sprang jag på 13:40, och den andra på 15:27.

varvstafetten

Torsdagen, som skulle vara vilodag, började med att jag var tvungen att hoppa in i fotbollslaget på morgonen, så jag fick ett hårt intervallpass på 6km. Men sedan vilade jag.  På fredagen följde jag Emma från Aktivitus sistaminutenråd, och käkade mer kolhydrater än vanligt. Två extra mackor på dagen, och en tacomiddag på kvällen.

Lördag morgon. Racedags. Vanlig frukost 08.00, och a det lugnt. Gick runt på gräsmattan och stretchade. Tog en vegetarisk taco 10.00, och drack två glas vatten under förmiddagen. 11.00 satte jag mig i bilen och körde in till jobbet, där jag gjorde ett toabesök innan jag promenerade de sista 3km upp till slottskogsvallen.

Mötte upp CJ i slottskogen, och när jag knöt skorna, så gick en ögla på mina kinavara 4. Det andra paret på två månader som går sönder. Sköna att springa i, men alldeles för klena. Vi knallade upp till starten, lämnade in min väska, och värmde 2km på grusplanerna
Jag hade 0,5 liter sportdryck med mig, och gick och sippade på den ända fram till start.

12:50 ställde vi oss i startgrupp 2, där vi träffade CarlJohan. Min tanke var att gå ut i 4:15 fart, och höja om det kändes bra. Man vet aldrig hur dagsformen är, och jag kände mig trög på morgonen.

13:03 går startskottet. Jag trodde att det skulle vara lite tempo nu när man sprang i startgrupp 2, men det gick fruktansvärt segt hela vägen till säldammsbacken. hoppade runt i omkörningsfil, men lyckades ändå hålla 4:15 tempo. Andra kilometern uppför säldammsbacken fick jag upp pulsen, och ett tempo strax över 4:00 kändes ganska lagom.

Jag hade bra koll på pulsen, och försökte ligga på mjölksyragränsen hela tiden. Det gick bra genom majorna och upp på älvsborsbron. Här drog jag ner på takten lite, och försökte ligga på samma puls hela tiden, och kilometern uppför bron var min långsammaste, förutom starten, på 4:11. CJ släppte uppför bron.

Eftersom det var såpass varmt, så drack jag lite mer än planerat. Tanken var att dricka sportdryck på varannan station, men inget vatten. Nu tog jag en liten klunk vatten på tre av dessa stationerna också, mest för att svalka mig lite. Hisingssidan var varm. Men jag kunde hålla bra fart, och efter 10k passerade jag CarlJohan som hade sprungit om mig nedför älvsborgsbron. Han såg ganska sliten ut, men jag kände mig fräsch, så jag fortsatte i  samma tempo.

Eftersom jag inte kände mig trött i benen när jag låg på, så kunde jag hålla ett jämnt och högt tempo, så sträckan mellan 12 och 19 km skilde det bara 4 sekunder mellan snabbaste (3:59) och långsammaste (4:03) km, förutom uppför avenyn som gick på 4:07.

När jag passerade sista stationen med sportdryck på Vasagatan, var det dags att lägga in spurten. Nu struntade jag lite i om jag skulle dra på mig mjölksyra, och ökade tempot uppför linnegatan. Det straffade sig nog lite, eftersom km efter gick på 4:11. Men sen kunde jag avluta starkt med 3:56 och 3:34 på sista två km. Det var inte förrän här som det började göra ont att springa, och då har jag disponerat krafterna riktigt.

20km markeringen passerade jag på 1:23 enligt den officiella klockan, och jag visste att jag startat 3 minuter senare, så med en bra avslutning så skulle jag klara 1:25!

Sista uppförsknycken i slottskogen, och in på vallen. Tryckte på ordentligt, och stoppade klockan på linjen. 1.26:11 stod den på, och jag förstod att klockan vid 20km markeringen hade gått fel, men det gjorde ingenting. Jag hade krossat mitt galna rekord från 1989 med nästan 10 minuter, jag hade sprungit under drömgränsen på 1:30, och jag hade sprungit ifrån både CJ och Carljohan.

En skön känsla att bli duschad av vattenflaskor i det strålande solskenet på slottskogsvallen. CarlJohan kom med en svamp några minuter senare, även han hade klarat drömgränsen på 1:30 med en dryg minut.  Några minuter senare kom en besviken CJ i mål. Han hade dragit på sig syra uppför bron, och inte kunnat skakat av sig det under resten av loppet.

Vi tog en gemensam segerbild via marathonfoto, innan vi skildes åt. Nöjd promenerade jag ner mot vasagatan och tittade på alla som hade sista biten kvar. Ännu mer nöjd blev jag när jag kollade in resultaten. officiell tid blev 1:26:11, och placeringen blev 588.

Det kanske räcker till startgrupp 1 nästa år. Och om allt går som det skall kanske man skall ta sikte på nästa drömgräns…

Långpass paleo style

löpning, Paleo, Recept, träning

Har läst en massa om Paleo och LCHF och träning i veckan. LCHF har jag testat tidigare, och det är inte riktigt nåt för mig. Allt för mycket fet mat. Paleo verkade däremot mer lovande. Problemet för min del är att inte äta mejeriprodukter och spannmål. Däremot kan man välja vilka spannmål man skall äta och vilka man skall låta bli.

Jag har ju sedan tidigare valt bort socker och bröd, och med detta också vetemjölet. Men vad jag inte har kännt till är att jag har valt bort gluten också, och det kommer jag att fortsätta göra, men nu mer aktivt. Jag har också fått större förståelse för skillnaden mellan ekologiska och övriga livsmedel. Så nu har jag gått över helt på ekologiska livsmedel över hela linjen. Det svider till lite i plånboken, men det är det värt.

Jag hämtar ju numera mjölk från en bondgård i närheten, och gör mitt eget smör och yoghurt. Det kommer jag att fortsätta med. Jag kommer också att fortsätta med min gröt på morgonen, men kanske lägga till lite mer kokos, som är en råvara jag inte har jobbat så mycket med. I alla fall, huvudtanken är att inte äta någon mat som har några tillsatser i sig. Det blir lite som en blandning av Paleo och rawfood och glutenfritt. Tror att det kommer att fungera bra för mig/oss i familjen.

Jag testade iallafall ett recept jag hittade på bloggen under vårt tak på Energibars. Jag var ute på mitt sista långpass innan göteborgsvarvet imorse, och tog med en bit. Eftersom jag kör train low, väntade jag med att ta en tugga tills efter en timme, och sedan en gång i halvtimmen.

Den gav inte den där kicken som man kan få av sockerstinna energibars, men den gjorde inte heller att jag stumnade, så det får bli melodin på mina träningslångpass. Om jag sedan kommer att köra det på tävlingar eller inte får jag se. Om jag vänjer mig av helt från socker kanske det är bättre att undvika det på tävlingar också. Blir en väldig massa att bära med sig själv då dock…

Löpningen då? Jo, jag har ju haft lite känningar i vaderna sista tiden. Antagligen beroende på att jag har lagt om tekniken lite. Så efter ett tips från min löpcoach Emma på Aktivitus, så fokuserade jag mer på att inte landa på tårna, utan mer på hela foten. Jag tog fram mina gamla skor med mycket drop och körde. Det kändes riktigt ovant i början, men det var skonsamt mot vaderna, och nu känns det bra.