Kategoriarkiv: träning

Brudfjällsracet 2016

cykling, En svensk klassiker, tävling, träning, Vätternrundan

Det har varit lite tyst från mig på bloggen ett tag nu, jag har brottats med en massa att göra och även haft en hel del skadeproblem under våren. Mer om det i ett annat inlägg, nu gäller det Brudfjällsracet!

Under helgen som gick var jag på träningsläger nummer två i Vänersborg med team alliansloppet. Efter ett hårt träningspass i SUB9 tempo på 8 mil under fredagskvällen var man rejält mör i benen under lördagsmorgonen. Speciellt som SUB9 fart i det här gänget innebär att snitta runt 42 km/h…

Lördagen bjöd på underbart cykelväder, och efter frukost drog vi upp till Mellerud. Vi från team alliansloppet startade givetvis i elitledet, och mitt mål var att hänga med så länge som möjligt.

thumb_IMG_4307_1024

Starten gick, och vi drog iväg i ett ganska saftigt tempo, så jag var tvungen att släppa efter redan 5 kilometer. Sedan låg man ensam och tryckte ett tag, innan Andreas kom upp och hjälpe till. Han hade också missat förstaklungan, och vi ledde nu istället det som kom att bli andraklungan.

Så efter starten var jaglite mer med på när man var tvungen att trycka på, och när man kunde släppa lite. Utför var det bara att glida ikapp, men det var segt uppför inledningsvis.

Vi kom ut på en slinga på c:a 5 mil som vi skulle köra 2 gånger. Otroligt fina miljöer, men väldigt backigt när vi efter 3-4 mil kom in i själva brudfjället… Jag pendlade mellan att känna mig fräsch och gå om hela klungan och gå upp och dra, till att vara helt slutkörd och knappt hänga på i svansen. Men jag höll ihop det, och in på andra varvet var jag ganska fräsch igen.

När det började gå uppför kunde jag tillochmed dra ifrån lite, men blev ganska snart ikappcyklad på de flackare partierna. Men jag lyckades håll fast i andraklungan hela varvet, och när vi närmade oss Mellerud igen kände jag mig återigen pigg, och sista halvmilen låg jag i täten och drog fram klungan. Ganska otaktiskt kanske, men det var ju första gången som jag var inblandad i något som skulle kunna liknas vid en klungspurt.

Och när vi kom in på upploppet, visade sig min orutin ganska omgående. Jag hade täten in i första rondellen, men hade för hög fart, så i den skarpa vänsterkurvan innan upploppet var jag tvungen att bromsa in, så att nästan hela klungan smet förbi mig.

Men jag tryckte mig in på en 43:e plats, på 3:15 enbart 10 minuter efter segraren. knappt 12 mil med en snittfart på strax under 36 km/h

Garmin connect

Officiellt resultat

Gaustatoppen Skyrunning – Day 1

löpning, skyrunning, traillöpning, träning, Ultralöpning

Då jag har anmält mig till Templiers Endurance Trail i Frankrike i slutet av oktober, har jag bestämmt mig för att springa lite mer i backar. Loppet är ju trots allt 10 mil, och stiger 4800 meter. Så vad kan man göra när man bor i en stad där högsta toppen sträcker sig drygt hundra meter över havet? Man kan åka på höghöjdsläger.

Jag kollade runt lite grand, och hittade det perfekta stället. Telemarken i Norge. 17 mil nordväst om Oslo ligger ett bergsmassiv med berg lika höga som de upp i Norra Sverige, och med mer höjdmeter att jobba med också. Den högsta toppen är Gaustatoppen som reser sig 1883 meter över havet. Dessutom ligger den inte mer än 15 kilometer från Rjukan, som ligger på 238 meters höjd över havet.

IMG_3329

Jag var tvungen att utforska detta berg lite mer, och med ganska kort varsel bestämmde jag mig för att åka upp helgen 11-13 september. Två veckor innan Lidingöloppet, och ingen snö på berget ännu. Så jag frågade runt lite bland mina ultralöparvänner om det var någon som var intresserad av att följa med, och det blev jag och David Donnie Muir som tog husbilen upp till Langefons camping på 938 meters höjd, 5 kilometer från toppen av berget.

Vi kom fram på fredag natt strax efter elva, gjorde iordning husbilen, och kom i säng vid halv ett. Ingen klocka ställdes, men vid 7 på morgonen gick det inte att sova längre. Grötfrukost, och på med löparkläderna. Det var inte speciellt kallt vid campingen, så vi tog inte på oss jättemycket. Jag hade underställ och kompressionströja med en lätt vindjacka över, och så tog jag med en vindjacka till om det skulle börja regna. Tailwind i ryggan, och TREK att äta.

Vi hade planerat tre olika rutter. Den första, Rjukan Löpning #1,  skulle ta oss upp till toppstugan på Gaustatoppen. 5 kilometer med 900 höjdmeter. Det låter ju ganska trevligt sådär på förhand, men redan efter 10 minuter flåsar man som en besatt, och då har vi inte ens lämnat asfaltsvägen.

Sedan började stigningen. Ni kan ju räkna ut lutningen själva, i snitt 18 graders lutning uppåt. Den mesta tiden var det bara att glömma att springa, så vi gick. David hade säkert kunnat skutta upp lite snabbare, men jag är trögstartad. Efter en halvtimme klev vi in i molnen, och då började det blåsa. Bara att dra på sig överdragsjacka nummer två och knata vidare.

Det tog oss en dryg timme att nå toppen, och vi gick in och tog en kopp kaffe innan vi funderade över etapp två. Jag hade sett på wikiloc att det gick en stig från toppen ner runt andra sidan av berget hela vägen till Rjukan. Den var även markerad på de kartorna vi hade fått tag på, så vi tog den vägen. Rjukan Löpning #2.

IMG_3333

Och om det var jobbigt uppför, så var det nästan omöjligt nerför. Lutningen de första kilometrarna var närmare 30 grader i snitt, och det var enbart stora våta stenar att halka ner på. Och halka gjorde vi. Båda jag och David stod på näsan några gånger. Jag har lite ömma knä och en blå hand som vittnar om den vådliga färden nerför.

Men efter ett tag slutade det blåsa, vi kom ur molnet, och hela dalen uppenbarade sig. En halvmil skön traillöpning, eller ja, när vi snittar strax under 10 minuter per kilometer så är det väl ganska knixig traillöpning det handlar om, innan vi kommer fram till dalen ner mot Rjukan. Nu hade vi sprungit på runt 900 meters höjd, och här började nerstigningen på riktigt. Lika trixig som nerför Gaustatoppen, fast med skog runt omkring.

Nedstigningen tog totalt närmare två och en halv timme, och vi kom bara drygt 11 kilometer. Så 16 kilometer på nästan fyra timmar, och vi gick till Kafe Kino i Rjukan ock beställde lunch. Seg service och mycket folk gjorde att vi inte kom iväg på vår tredje etapp förrän 15:30. Denna skulle vara helt olik de andra, och en helt ny typ av utmaning.
Rjukan löpning #3

Efter 5 kilometers löpning på asfalt, började vi stigningen upp mot campingen. Det var asfalt hela vägen, men med en lutning på i snitt 10 grader så skulle det bli den långsammaste mil jag någonsin sprungit på asfalt. Det var ingen återhämtning någonstans. Kilometer efter kilometer i samma lutning, runt 10 grader. Dryga 7 minuter per kilometern i snitt och en puls som stadigt låg på gränsen till zon 3. David stannade och fotade utsikten, men jag var säker på att jag inte skulle kunna starta igen om jag inte sprang hela tiden.

Så jag sprang på, och efter bara 8 kilometers löpning uppför var vi tillbaka vid campingen. Nu skulle det bli skönt med en dusch, om det inte hade varit för pengaautomaten vid duschen. Vi hade inte direkt mycket norska mynt på oss, men David hade en tia, så vi schamponerade oss i handfaten och delade broderligt på den lilla duschtid vi fick för att skölja av oss.

Och när vi summerar dagen blev det totalt
Tid: 4:57
Distans: 28.95 km
Höjdmeter: 1656

Så nu laddar vi inför morgondagens toppbestigning. Om vi kommer ur sängen alls…

Midnattsloppet Göteborg 2015

10k, löpning, tävling, träning

Så var det dags för midnattsloppet igen, för 4:e gången i ordningen. Det har liksom blivit lite av en tradition att bege sig ut i Göteborgsnatten och avverka de 10 kilometrarna runt majorna med start och mål i slottskogen. I år var vädret med oss också, runt 20 grader, vindstilla och helt klart.

För första gången på länge så struntade jag helt i att göra några som helst race-förberedelser. Jag är mitt inne i en racing weight quickstart, dvs uppbyggnadsträning med kaloriunderskott. Mindre kolhydrater, mer protein. Lugn mängdträning, styrketräning och många pass på fastande mage och vatten. Trots detta har jag gått upp 3 kg den senaste veckan. Kroppen har liksom vant sig vid underskottet, och gått in i sparläge igen. Jag skall minska kaloriplanen från 2000 till 1500 cal/dag, och se om det går åt rätt håll igen.

Iallafall, benen kändes som stockar när det var dags för start, men jag vet att det brukar lösa sig efter ett tag hur det än känns i starten. Så när skottet gick 21:30 satte jag iväg i vanlig racefart. Det kändes som om det inte gick speciellt snabbt, men första kilometern var avklarad på 3:37, och när jag i efterhand kollade på resultatet, så låg jag på plats 52.

Sedan blev det lite mer uppför, men jag kunde hålla farten över dom första 3 kilometrarna. Det var inte förrän runt 5k markeringen som det började kännas. Jag låg och pressade 5 slag över tröskeln i uppförsbackarna, och inte speciellt mycket lägre i övrigt. Pulsen låg och pendlade ganska precis runt 160-strecket, men jag blev passerad av löpare hela tiden.

Och sedan var det dags för stigningen upp emot masthuggskyrkan. För att ha någon chans och inte gå rakt in i väggen, så låg jag stenhårt och kollade pulsen. Men jag tappade hela tiden, och denna kilometer var den långsammaste på hela loppet, 4:31.

Men när man kommit upp på toppen, då vet man att man snart är i mål, och det är bara att stå på utför. Sista kilometern upp mot slottsskogen är iochförsig grym, med stigningar nästan lika jobbiga som upp emot masthuggskyrkan. Det gick inte fort här, och när jag kom mot målet så såg jag att klockan precis hade passerat 40 minuter. Jag trodde att jag hade koll på tiden, men det visade sig som vanligt att banan var nästan 200 meter längre än vad klockan skvallrade om, och där gick min sub40 tid.

Trots detta är jag ändå rätt nöjd med att kunna trycka på såpass hårt mitt i en tung träningsperiod. Och även om jag inte bättrade tiden från förra året, så blev placeringen några snäpp upp. Sluttiden blev 40:08, och placeringen 90.

Men detta var sista gången jag sprang en millopp över 40 minuter. Det är dags att höja lägstanivån ett snäpp under hösten, med hårdare intervaller.IMG_3261

Vasaloppsläger med Vasasvahn

En svensk klassiker, Längdskidor, Superklassikern, träning

Efter mycket löpfokus under December var det dags att slipa på skidformen. Och vad passar då bättre än att åka på träningsläger i Mora!

IMG_2539

Mattias Svahn anordnar teknikläger som detta, Teknikläger/Vasaloppsläger 2-5 januari 2015, där han tillsammans med ett gänga andra erfarna instruktörer visar hur det skall gå till.

Jag tog bilen upp på Fredag förmiddag, och kom fram till Hotel Siljan vid 15:30. Tanken var att jag skulle dela rum med en okänd person, men när det var dags för middag 18:00 så hade det ännu inte dykt upp någon. Jag försökte att inte sprida ut mig alltför mycket ändå.

Efter middagen var det dags för valla, teori och praktik. Efter en timmes drilling av Mattias i Vallningens ädla konst, var det dags att preparera de egna laggen. Jag kom just där och då på att jag faktiskt inte hade tagit fram dom sedan vasaloppet i våras, så risken var att klistret skulle vara svårt att få bort. Men det gick, och efter att ha fixat glidvallan och fästvallan, så var klockan 22:30, och det var läggdags.

Lördagen började jag med 30 minuter lugnt joggning innan frukost, som serverades 07:00. Eftersom jag hade vallat klart kvällen innan, var jag ganska lugn, och eftersom vi inte skulle dra iväg och åka skidor förrän 08:50, så hann jag med en powernap efter frukost.

Vi delades in i 5 grupper baserat på tidigare erfarenhet. Jag var i grupp 1, och första passet gjorde vi med Mattias Svahn. På med skidorna och iväg i vasaloppsspåret upp emot Hemusskidstadion. Här drillades vi i 2 1/2 timme av Mattias i alla växlar, med fokus på diagonalåkning. På väg tillbaka gjorde jag en rejäl vurpa vid en vägpassage, och drog i höften i asfalten.

Tillbaka, käka lunch, och sedan materialgenomgång innan vi drog ut i spåren igen. Även detta pass var ett teknikpass, men nu var det ännu mer fokus på diagonalåkning, både i backe och på platten. Efter tre timmars drillande, så var man rätt hungrig och trött. Var ändå tvungen att fixa vallningen inför morgondagen, så att man inte behöver stressa med det på morgonen.

Middag och en utmärkt föreläsning av Mattias om vasaloppsförberedelser innan det var dags att hoppa i säng.

Söndagen började precis som Lördagen med en liten löptur innan frukost. Märkte dock av att jag var väldigt stel i höften där jag hade vurpat under lördagen. Det fungerade ok när man väl hade värmt upp sig lite.

Vid 9 tiden var det dags för ett nytt teknikpass, denna gång med Elin Ek som instruktör. Även här fokuserade vi till en början på diagonalåkningen, och passet avslutades med filmning av diagonalåkning, stakning med frånskilt samt stakning. Tillbaka vid 12 för att käka lunch.

Efter lunch gick vi igenom filmerna, och kollade på vad det var vi skulle tänka på att förbättra. Min stakning var ok, men diagonalen såg inte bra ut. Jag har lättare för att diagonala uppför, och vi filmade på platten. Men det är fram med höften som gäller. Tryck och njut. Långt fram med benet.

Efter detta drog vi ut i spåret igen, och det var fri åkning i 2 timmar innan jag hade min inbokade personliga tid med Mattias. 10 minuter som gjorde att tekniken, främst diagonalen, började sitta. Nu vet jag hur det skall kännas när man gör rätt, fast det är otroligt jobbigt att göra rätt innan man har övat in det ordentligt.

Sista middagen på hotellet innan jag hade tid för massage. Och den var otrolig. Jag hade ju ont i höften, men trodde inte att man kunde fixa till det med bara massage, men det gick! Ont gjorde det givetvis, men dagen efter då det var långpass, kände jag inte av höften alls.

Sista dagen började jag som vanligt med en kort löprunda innan frukost, innan det var dags för långpass. drygt 3 mil blev det för mig innan jag var nöjd. Totalt 10 mil på snö skrapade jag ihop under lägret. Mina enda snömil för den delen.

Jag träffade många trevliga människor, och lärde mig otroligt mycket under dessa 3 dagar. Så det kan jag rekommendera för alla som vill ta sin skidåkning ett steg längre. Kom även hem med nya vantar och stavar :)

80/20 träning

löpning, träning

Jag har precis läst färdigt ”80/20 Running” av Matt Fitzgerald. Även om jag bara har börjat analysera hur länge jag springer i mina olika pulszoner, så känner jag mig starkare, snabbare men framförallt mer återhämtad, om man kan säga så.

Teorin är att man skall spendera 80% av sin totala träningstid under den aerobiska tröskeln, och 20% över densamma. Matt pratar om ”the ventilary threshold”, och jag har klurat ut att det skall vara detsamma som den aerobiska tröskeln.

För min del, som har en maxpuls på 178, och en laktattröskel på 162, landar den aerobiska tröskeln på 149 slag/minut när det gäller löpning, och 126 slag/minut när det gäller cykel.

Så den stora omställningen för mig är att jag kör lika mycket kvalitet som tidigare, men jag har adderat mer återhämtningspass och lugna långpass. Och nu ser jag verkligen till att ligga i zon1 på uppvärmning och nedjogg, även om man verkligen känner för att trycka på. Jag har igen det, eftersom jag kan köra ett kvalitetspass till redan samma dag.

Nu siktar jag in mig på ett sista 10k lopp för året, sylvesterloppet. Hoppas på bra väder, för det skall bli intressant att se hur kroppen har svarat på alla långlopp jag har kört under hösten. Jag har inte direkt prioriterat fart, förutom de senaste två veckorna. Gårdagens pass bådade gott. Kom ganska komfortabelt igenom en stege med zon1,2,3,4,3,2,1 där zon 3 gick runt 4min/k, och zon 4 gick på runt 3:45 utan att jag kom upp i rätt pulszon.