Ganska nedtränad och precis återhämtad från ett löparknä, så var det dags för vårens första lopp. Jag har ju redan sprungit två lopp i år, men det var ju mer vinterlopp.

Nu tog jag med mig Frej, Irma och Myra till Skatås, köpte en påse bullar och ett paket ballerina och satte dom på en filt vid starten. Det råkade även vara målet.

Skatås och premiärlopp brukar bjuda på skönt väder, och idag visade sig göteborg från sin bästa sida, med sol och 12 grader i skuggan. Kortbyxor och kortärmat alltså. Det var även premiär för de nya zeal från icebug. Kanske inte riktigt rätt skor, men jag ville ändå känna på dom. 2k uppvärmning och stretch, innan det var dags för start 11.00

Jag kände redan på uppvärmningen att det inte skulle gå speciellt snabbt idag, och bestämmde mig för att gå ut lite lugnare än vanligt. Runt 4 min/km borde vara lagom.

Jag och C-J ställde oss längst fram, jag låg hellre och höll till höger och lät folk springa om mig i början.
Starten gick, och redan i första backen hade C-J dragit ifrån med 50 meter. Jag försökte inte ens att hänga på, utan körde helt på känsla och puls.

De första 3 km gick på strax under 4, och eftersom det var uppför kändes det helt ok. Här blev jag omsprungen av Katarina Åström. Jag visste att hon hade bra tempo i kroppen, så jag tänkte att jag hänger på. Vi hade sällskap med 2 killar från Altran. Dom var starka uppför, men jag tog ikapp utför.

Runt lilla delsjön och vätskekontrollen fick vi vittring på en tjej där funktionärerna skrek att hon låg tvåa. Det visade sig senare vara Malin Jonsson. Jag såg att Katarina ville ikapp, och nu var det nog 30 meter fram till henne, och ytterligare 30 till Malin. Men Katarina gick om, med Altran killarna och Malin hack i häl. Jag hade fortfarande en bit fram, men med dryga 3km kvar sprang jag om allihop i en nerförsbacke, och eftersom jag kände mig stark i motvinden, tänkte jag att jag kunde dra lite, och kanske hjälpa Katarina till en bra placering.

Så jag sprang på, sista kilometrarna gick rätt lätt. Det var inte förrän jag kom fram till Skatås och den lilla extrarundan som det började kännas tungt.

Jag hade hållit c:a 5 slag över tröskelpuls hela loppet, så nu började mjölksyran göra sig påmind i låren. Tungt uppför sista backen, och jag såg att Katarina hade knaprat ikapp. Jag ville ju inte släppa förbi nån nu på upploppet, så jag tryckte på ordentligt.
Jag tog mig i mål på 40:01. Första milloppet sedan 2013 på över 40 minuter, men jag är ruskigt nöjd ändå. Jag klarade av att hålla tempot uppe trots en för mig ganska hög puls.

Kollade placeringarna nu, och såg att jag kom på 17:e plats, vilket är helt OK.
Hur gick det för Carl-Johan då? Jo, riktigt bra. 38:26 och 13:e plats.

I vår lilla inbördes tävling, så var detta första loppet sedan finalloppet 2012 som jag fick stryk i ett millopp, och andra förlusten i rad efter sandsjöbacka marathon.

Så bäst på Stendahls är återigen C-J. Grattis!