När jag hörde talas om denna tävlingen, så såg jag det som ett bra tillfälle att köra ett långpass innan Ultima Frontera om två veckor. Och tanken var också att jag skulle springa lugnt och fint, i ett bekvämt långpasstempo.
jag kom till Skatås strax efter 8, och efter ett kort toastopp gick jag ner till fotbollsplanerna där starten gick. Vi skulle springa Vilmarksleden nästan hela vägen, men första tre kilometrarna gick förbi getryggen, då den sträckningen var för risig enligt arrangören.
09.00 gick starten, och direkt stack ett gäng på 10 pers iväg i täten. I aldeles för högt tempo för mig, jag skulle ju springa lugnt hela vägen enligt planen. Problemet var bara att det blev lucka både framåt och bakåt. Jag har ju en historik av att springa fel i denna typen av lopp, och nu hade jag inte laddat ner nån karta eftersom jag var säker på att det skulle vara fullt av löpare runt mig.
Första 4km gick det bra, men sedan hängde jag på löparen framför mig ner till vänster. Det var en orange snittsel där, men vildmarksleden fortsatte rakt fram. Dom vet väl vart dom är på väg, tänkte jag, och hängde på. Men efter 700 m kändes det fel, och jag ropade framåt att det var nog fel väg. Vi vände, och mötte ett gäng på 10 pers som hade följ oss, och när vi kom tillbaka till korsningen, så såg vi att alla körde på rakt fram. Jag tappade nog 60-70 placeringar, och närmast milen sprang jag om folk hela tiden.
Första vattenkontrollen kom vid 9km, och resan hade varit ganska lugn. Det hade inte varit några problem att hitta efter fadäsen i början, och det flöt på i hygglig fart fram till andra kontrollen vid 20km. Här låg jag på plats 15 enligt funktionären, så jag hade sprungit förbi 50 löpare på vägen. Och eftersom jag kände mig stark var det bara att springa på.
Problmet var att jag var helt ensam igen. Ingen framför, och ingen bakom. Och efter 1 km sprang jag givetvis fel igen, denna gången via en stig som låg precis vid en vildmarksleden skylt, och oranga markeringar i skogen. 500 meter in kände jag att det var fel, och sprang tillbaka. Jag tappade nog 10-12 placeringar, och sprang om samma gäng för andra gången.
Efter ytterligare 5 km var det dags igen. Denna gången följde jag en bred skön grusväg, och märkte plötsligt att det stod Lerum vildmark och inte vildmarksleden längre. Tillbaka igen, och på väg till härskogen passerade jag samma grupp löpare för tredje gången…
Vid sista vätskekontrollen efter 33 km hade jag passerat några löpare som jag inte passerat tidigare. Ville inte ha kramp, så jag drog i mig en hel del saltlakrits, och det fungerade hyggligt. Jag sprang ju å andra sidan ganska lugnt. Men sista milen blev ändå tung. Det var mycket uppför, och jag kände att tempot minskade.
Jag passerade ett par löpare till, och när det var 2 km kvar började jag se lite funktionärer på cykel. Ivrigt påhejad tryckte jag på sista biten, och fick bileskort sista 500 metrarna mot målet. Totalt 43,2 km på tiden 3:49:18. Nytt personbästa på maran! Fast jag har å andra sidan aldrig sprungit en platt asfaltsmara… Och topp 10 blev det också i Herrklassen.
En snabb inverterad hamburgare, dusch, och skjuts tillbaka till Skatås av Brorsan, innan det var dags för födelsedagskalas för Tor och Frej hemma. Faktisk inte speciellt sliten.