Kategoriarkiv: löpning

Silvermedalj på lidingöloppet 2014!

En svensk klassiker, löpning, Superklassikern, tävling, traillöpning

Så var det dags för årets löparhöjdpunkt enligt mig. Lidingöloppet är det lopp som jag av tradition har sett fram emot och försökt att toppa formen inför. Och nu var det ju dags att knipa den där silvermedaljen som jag inte var speciellt långt ifrån att fixa redan förra året.

Förberedelser

Men uppladdningen hade kunnat vara bättre. Jag har känt mig seg i benen hela sommaren, och nu tänkte jag att jag skulle vila upp mig rejält veckan innan. Jag kolhydratladdade också lite extra från Onsdag och framåt med Vitargo Pure som mellanmål. Tyvärr resulterade detta i att jag gick upp 6 kilo mellan måndag och fredag. Allt var väl inte Vitargo, men jag hade inte ätit speciellt annorlunda i övrigt. Bara skippat den hårda konditionsträningen och styrketränat och simmat lite.

Jag hade även problem med skor, då mina inov8 är utslitna, och mina icebug är försenade.  Helst vill jag inte springa ett terränglopp i skechers, men jag funderade ändå på det, och tog med båda skorna i ryggsäcken. Jag beställde tillochmed ett par nya skor på Tisdagen, Ett par Montrail Rouge Racer från Amazon med expressleverans som skulle vara framme till på Torsdagen. Tyvärr kom inte dessa förrän jag var vid Ulricehamn på väg mot Stockholm, så jag fick ta det som fanns att tillgå.

IMG_2208

Så när jag stod där på Koltorps gärde så kände jag mig inte i speciellt bra form. Jag var tung, men benen kändes iallafall inte slitna.

Vädret skulle vara varmt, så jag packade inte så mycket kläder. Inför loppet fick jag dock lite kalla fötter, och på väg genom mässtältet såg jag en skön tunn långärmad kompressionströja som jag köpte. Det blåste ganska mycket, och kändes rätt kallt.

Uppvärmning – lätt jogg på knappt 2km i runt 5min/km tempo. Jag hade på mig en extra överdragströja, så det var inte konstigt att det kändes varmt. Men den skulle ju av inför loppet…

Dags för race

12:30 gick startskottet, jag stod längst fram i startgrupp 1C, och sprang på ganska snabbt i början. Jag hade hört talas om att det skall vara rätt trångt och ta stopp tidigt, men det märkte jag inte av någonting. Att takten saktades ner och man inte kunde springa på så snabbt man ville var ju givet, men en första kilometer på 3:52 visar ändå att det inte är lika trångt som vid göteborgsvarvet.

Efter 2 kilometer började det kännas varmt. Jag tryckte på hyggligt, men pulsen steg oroande snabbt, och jag var varm. Kompressionströjan smet åt runt överkroppen, och gjorde att det kändes svårt att andas. Otroligt dumt att testa kompression på överkroppen för första gången under ett sånt här race. Men jag kunde inte dra ner på takten, även om pulsen redan närmade sig tröskelpuls. Om jag inte kunde snitta runt 4:20 under första halvan, så skulle jag aldrig klara medaljtiden.

Så jag tryckte på. Det får bära eller brista, och första 5 strax innan vätskekontrollen vid Ekholmsnäs gick på 21:23, och jag passerade den officiella kontrollen vid Ekholmsnäs efter 24:40 med en snittfart på 4:08min/km. Stannade för en mugg sportdryck innan jag sprang vidare mot första riktiga backen.

Uppför började det kännas lite bättre, eftersom inte låren brände på som dom gjort tidigare under sommaren, och jag såg till att hålla nere tempot så att pulsen inte steg över 163. Känslan var fortfarande densamma som tidigare – tungt, svårt att andas, varmt.
Men jag fortsatte trycka på. Det får bära eller brista, men jag kan inte släppa av på takten nu. Jag tar det kontroll för kontroll. Näst 5 kilometer är lätta intalade jag mig.

Och det är lättare när det inte är backigt. Stäng av huvudet och låt benen jobba. Jag passerade vätskekontrollen vid Hustegaholme efter 44:10, och en första mil på 43:12 enligt Garmin. Känslan var fortsatt densamma, jobbigt, men inte omöjligt.
Fortsätt springa. Nästa 5 kilometer är lätta. Fortsätt trycka på, håll tempot uppe. Ett mantra som hela tiden återupprepades i huvudet.

Jag fortsatte räkna ner splittider i huvudet. Man måste sysselsätta sig med någonting. -1:12 och en kilometer på 4:13 ger -1:29. Måste ligga på -2:00 innan aborrebacken…

Halvvägs passerade jag Fågelöudde på 1:05:46, och kände att det kunde gå vägen. -1:44 tänkte jag, och fortsatte springa på. Nu är det bara 5 jobbiga kilometer följt av 5 lätta, och sedan 5 sista. Det är ingen match. Fortsätt trycka på.

Och 5 tunga kilometer blev det. Sträckan mellan Fågelöudde och Grönsta är den jobbigaste på hela loppet, och så var det även nu. Skogsstigar och grusslingor som går upp  och ner, som svänger hit och dit. Inget flyt i löpningen. Jobba på uppför, och försök att hålla bra fart utför. Bara upp eller ner, inget mittemellan.

Men jag kom ut på andra sidan och hade lyckats bibehålla farten, snittade 4:31 på denna sträckan, och 2:15 fanns fortfarande inom räckhåll. 5 lätta nu tänkte jag, -2:13, och så springer man rakt in i uppförsbacken efter vätskekontrollen… Nu bränner det rejält i benen, och det börjar även att kännas i vaderna. Det är nu man får börja betala för att jag valde inov8 med minimal dämpning…

Jag kunde ändå trycka på fram till Aborrbacken, och tillochmed knapra av ett par sekunder till gentemot målet. Känningar i vaderna, -2:18 och dags att springa uppför.

Jag drog ner på steglängden, men gick inte första biten av abborbacken som jag gjort tidigare år. Snabbt gick det inte, och efter 100 meter när nästa tunga motlut började gicks jag 10-20 meter, innan jag tryckte på igen. Jag lyckades hålla kilomtertiden uppför backen till 4:59, och nu visste jag att det skulle ordna sig. Jag skulle klara det.

Det var då krampen kom. Vaderna låste sig i utförsbacken efter högsta punkten. Jag fick smyga fram för att inte låsa upp dom helt. Det var värst utför, ok på flacken, och skönt uppför där man kan sträcka ut vaden lite i steget. Håll ihop, håll ihop, bara 3 km kvar. Varje steg kändes som en chansning. Som att vara ute på riktigt tunn is, och att den kunde braka ihop när som helst. Tillräckligt hög fart för att klara medaljen, men inte så hög att vaderna låser sig helt.

Det är lite frustrerande att inte kunna springa på så snabbt man kan, men när jag passerade förvarningen på 2:11:44 så visste jag att jag inte hade långt kvar, och nu var det bara att låta benen glida på. Om dom krampade nu så skulle jag ändå klara det.

Och det var en underbar känsla att spurta fram över upploppsrakan och se målet där framme. Och att få ta emot silvermedaljen direkt efter målgång var helt obeskrivligt.

IMG_2216

2:12:44 blev den officiella tiden, och till slut blev den officiella placeringen 417.

Här är en länk till det officiella resultatet:
http://www.lidingoloppet.se/sv/ResultatLL/#.VCpP595VgR4

Och här är en länk till loppet på Garmin Connect:
http://connect.garmin.com/modern/activity/601485124

Efter loppet hade jag fått en inbjudan till VIP rummet för en svensk klassiker, där jag träffade Michael Thorén och fick en tröja, medalj och lite bubbel. Det är alltid lika trevligt att träffa och prata med människor som förstår vad man håller på med, och vilket slit det är att ta sig dit.

Trött, sliten och nöjd duschade jag och tog mig hemåt till Göteborg med CJ och Karro i deras bil. Jag blev inte människa igen förrän på Söndag kväll när jag fått i mig tillräckligt med salt och mat. Och vaderna är fortfarande mina värsta fiender…

Tjörn triathlon 2014

cykling, löpning, Simning, tävling

Så var det dags. Efter att ha kört på med ett träningsprogram anpassat för triathlon (-simmning) från Aktivitus så var det dags att testa på triathlon. Tjörn triathlon 11.3 kändes som ett lagom bra allternativ. Sträckorna var inget främmande, och jag har kört ett antal brickpass som var hårdare under sommaren, återigen utan simmning.

bild 2

Förberdelserna rent kroppsligt var halvbra, då onsdagen var ganska tung, och de 4 träningspass jag gjorde då satt kvar i kroppen även på fredagen, men när jag väl kommit igång så kändes det bra i kroppen.

Jag hade packat färdigt allting under fredagskvällen, och efter en havregrynsgrötfrukost satte jag mig i bilen vid 05:45 och körde mot Skärhamn på tjörn. CJ och Carro mötte upp vid växlingsområdet med min nummerlapp, väska och tidtagningschip, och jag ställde iordning prylarna. Jag la fram lite extra kläder då det kändes som om det kunde bli lite kylslaget under dagen, speciellt på cyklingen. Sedan packade jag ner våtdräkt, proppar och simglasögon i väskan vi fick, och gick bort i gemensam procession till starten.

Ombytt och klar med våtdräkt var det bara att vänta på starten som gick 09:08 för motionsklassen. Herr/dam/masters starterna gick tidigare, och det såg ut att gå ganska städat till .Dessa grupper var inte heller speciellt stora, för när vår grupp skulle starta var hela stranden fylld till bredden av män och kvinnor i lila badmössor. När starten gick var det ett rent kaos. Armar ben och kroppar överallt. Jag kunde inte komma in i crawlen överhuvudtaget, så jag var tvungen att ta det lite lugnt och släppa förbi dom som hade mest bråttom. Vid första vändningen efter ett par hundra meter började fältet bli lite mer utspritt, och jag kunde komma in i crawl mode.

Det regnade, men det gjorde inte så mycket då det var 17,1 grader varmt i vattnet. Riktigt skönt efter ett tag, och andra halvan var det crawl för hela slanten som gällde. Jag kom in bra i tekniken, och kunde växla till cykel efter 45 minuter på den officiella tidtagningen

växlingarna är ju inte min starka sida eftersom jag inte har övat på det speciellt mycket, eller ingenting faktiskt, så det tog sin lilla tid. 5 minuter innan jag var uppe på cykel. Fick på mig nya strumpor, och drog på mig softshelljackan som jag cyklat i under vintern, och även körde vasaloppet i.

Efter bara några minuter på cykeln kände jag att det var ett riktigt bra val. Det regnade och blåste hela första varvet runt Tjörn och det hade varit riktigt kallt utan. Men nu kände jag mig stark. Kunde ligga och snitta i 30km/h i motvinden, och uppemot 40km/h i medvinden. Jag hade inte så mycket att göra, så jag räknade hur många jag passerade, och kom upp i 149 innan det var dags för växling. Hade känningar i höger baksida då jag gått på lite för tungt i några uppförsbackar, så jag tog det lite lugnare uppför under sista varvet. Men 2:39 var mycket bättre än vad jag hade räknat med på cykeldelen. Har aldrig snittat så snabbt tidigare, och det var inte speciellt bra väderförutsättningar. Tempopinnarna jag satte på i Onsdags var en riktigt bra investering!tomas_triathlon

Dags för växling till löpning. Inte heller här gick det speciellt smidigt, det tog nog en hel minut att knuta skorna, och en till att få ner energibars i trisuiten. Men jag var torr om fötterna, och det kändes bra i benen. Första 3 km gick i lite drygt 4min/km fart. Fast jag var jävligt pissenödig… Så efter första passeringen vid mål sprang kag bakom ett skjul och lyckades dra fram snorren via benet på trisuiten och pinka. I en evighet kändes det som, men 3 minuter i verkligheten när jag kollade klockan.

efter detta flöt det på. Tempot gick sakta ner emot 4:30 per km, men det vara ett vekvämt tempo att ligga i. Pulsen låg på runt 145, men jag kände att baksidan benen hade krampat om jag hade tryckt på mer.

Backarna var tunga, men på rakorna kunde jag flyta på bra, och jag kom in mot mål strax över 5 timmar totalt med en tid på 1:32 på den avslutande halvmaran. Helt ok, min nästa snabbaste halvmara efter göteborgsvarvet i år. Glömde sätta av klockan efter målgång, men den officiell tiden blev 5:06:24. Här är en länk till resultatet.bild 1Träffade Erik och CJ direkt i målet. Dom hade kommit in 9 respektive 1 minut innan mig, och efter 7 minuter ytterligare kom johan. Vi tog en paus i kön till massagen, och fick en ordentlig genomgång av benen.

Jag kände mig otroligt fräsch direkt efter loppet, och det är inte omöjligt att jag gör om detta. Jag tror att jag kan kapa 10 minuter på simmningen, 5 minuter på växlingarna och 10 minuter på cyklingen. Då går jag under 5 timmar med god marginal nästa gång. Om jag inte kör en hel ironman nästa gång…

 

Superklassikern!

En svensk klassiker, löpning, Simning, Superklassikern

bild19 timmar 13 minuter och 39 sekunder. Så lång tid tog det för mig att genomföra min andra klassiker, och fixa superklassikern!

Senaste loppet var Vansbrosimmningen. Ett litet antiklimax då arrangörerna hade bestämt sig för att korta ner loppet till 1500 meter, då det bara var 13 grader i vattnet. Jag åkte upp i bilen på fredag eftermiddag, var framme i Vansbro 17:30, och gick direkt till pizzerian för att äta och kolla på fotboll efter att jag hade hämtat ut mitt startkit.

Jag hittade en bra parkeringsplats ganska nära målområdet, så det var bara att dra för gardinerna och krypa ner i baksätet och försöka sova. Som vanligt innan ett lopp går det sådär, och att sova i en varm bil med en raggarfest utanför på parkeringen underlättar inte.

Väl på plats nere vid starten bestämde jag mig för att strunta i näsklämman. Det fungerar när man simmar själv, men nu skulle det vara fullt med andra, och då vill jag inte stänga in mig själv för mycket. Träffade CJ nere vid starten. Han startade 10:30 i grupp 3.

15 minuter senare var det min tur att hoppa i. Efter nästan 1 timme i stekande sol var det faktiskt ganska skönt att komma i vattnet. Men den kortade banan var även mycket smalare , så det var ben och armar överallt. Men nedströms gick det i alla fall att välja sin egen väg, och jag crawlade iväg.

Det gick bra i Vanån, men när vi vände upp mot Västerälven, så blev det plötsligt trängre igen. Strömmen var ganska stark, och vattnet var kallare. Jag är inte en tillräckligt bra simmare för att kunna gå ut i motströmmen för att passera brästsimmarna som låg närmast bryggan. Jag gjorde ett par försök, men sedan blev det till att rätta in sig i ledet och simma bröstsim upp mot målet. Jag kunde passera en och annan simmare när det blev en lucka, men oftast tog det stopp.

Jag tog mig i mål på 31:12. En tid som blev långsammare än förra årets 59 minuter om man dubblar den. Å andra sidan borde simningen varit bättre i år, då den halvan man strök var medströms.

bild

Ännu mindre trött än förra året, så stack jag ut och sprang ett intervallpass innan jag dushade av mig och fick nåt i magen. Så när jag satte mig i bilen för att köra de 5 timmarna  och 42 milen tillbaka, så kände jag mig iallafall lite trött.

Men ändå ganska nöjd.

Långpass paleo style

löpning, Paleo, Recept, träning

Har läst en massa om Paleo och LCHF och träning i veckan. LCHF har jag testat tidigare, och det är inte riktigt nåt för mig. Allt för mycket fet mat. Paleo verkade däremot mer lovande. Problemet för min del är att inte äta mejeriprodukter och spannmål. Däremot kan man välja vilka spannmål man skall äta och vilka man skall låta bli.

Jag har ju sedan tidigare valt bort socker och bröd, och med detta också vetemjölet. Men vad jag inte har kännt till är att jag har valt bort gluten också, och det kommer jag att fortsätta göra, men nu mer aktivt. Jag har också fått större förståelse för skillnaden mellan ekologiska och övriga livsmedel. Så nu har jag gått över helt på ekologiska livsmedel över hela linjen. Det svider till lite i plånboken, men det är det värt.

Jag hämtar ju numera mjölk från en bondgård i närheten, och gör mitt eget smör och yoghurt. Det kommer jag att fortsätta med. Jag kommer också att fortsätta med min gröt på morgonen, men kanske lägga till lite mer kokos, som är en råvara jag inte har jobbat så mycket med. I alla fall, huvudtanken är att inte äta någon mat som har några tillsatser i sig. Det blir lite som en blandning av Paleo och rawfood och glutenfritt. Tror att det kommer att fungera bra för mig/oss i familjen.

Jag testade iallafall ett recept jag hittade på bloggen under vårt tak på Energibars. Jag var ute på mitt sista långpass innan göteborgsvarvet imorse, och tog med en bit. Eftersom jag kör train low, väntade jag med att ta en tugga tills efter en timme, och sedan en gång i halvtimmen.

Den gav inte den där kicken som man kan få av sockerstinna energibars, men den gjorde inte heller att jag stumnade, så det får bli melodin på mina träningslångpass. Om jag sedan kommer att köra det på tävlingar eller inte får jag se. Om jag vänjer mig av helt från socker kanske det är bättre att undvika det på tävlingar också. Blir en väldig massa att bära med sig själv då dock…

Löpningen då? Jo, jag har ju haft lite känningar i vaderna sista tiden. Antagligen beroende på att jag har lagt om tekniken lite. Så efter ett tips från min löpcoach Emma på Aktivitus, så fokuserade jag mer på att inte landa på tårna, utan mer på hela foten. Jag tog fram mina gamla skor med mycket drop och körde. Det kändes riktigt ovant i början, men det var skonsamt mot vaderna, och nu känns det bra.

Förberedelser inför triathlontest

cykling, Fiske, löpning, Test, Vandring

På Söndag har jag bokat upp mig på ett triathlonpaket på Aktivitus. Ett avancerat löp och cykeltest samt VO2 max test på löpband. 2 timmar tar det totalt, och en vilodag innan är rekommenderad.

Så jag har fått justera mitt träningsprogram, och körde mitt långpass löpning idag istället, och så skall jag försöka klämma in ett långpass cykel imorgon eftermiddag. Man märker vad mycket tid långpassen tar när man inte kan köra dom på morgonen.

För i morse var det ju fiskepremiär i stora kroksjön i risveden. Vår Valborgstradition med att vandra till sjön på Onsdagen och tälta över vill vi inte rucka på. 08:00 på morgonen 1:a maj går sedan startskottet för fisket! 5 fina regnbågar tog vi med oss hem.tomas_irma_2014Som tur är tar höften upp största delen av tyngden i ryggsäcken, så har den bara kommit på plats känns det inget i ryggen.

Jag kan springa och cykla nästan obehindrat nu, tar bara panocod för inflammationens skull. Men att ligga ihopkurad i en sovsäck på ett tunt liggunderlag var nästan mer än revbenet fixade. Helt omöjligt att hitta en bra sovställning utan att frysa ihjäl samtidigt.