Kategoriarkiv: Längdskidor

Tranemo midnight ski marathon

Längdskidor, tävling

För drygt två veckor sedan körde jag Wadköpingsloppet, ett bra lopp i 20 km innan allt glid försvann. Jag tappade 15 minuter och en startplats i startled 4 på grund av att jag inte valkade högflour.

Sedan drog jag sönder ryggen på gymmet måndagen efteråt, och kunde knappt röra mig i en vecka, och ännu mindre åka skidor. Jag fick ställa in både Västgötaloppet och Skinnarloppet. Tiktigt surt.

Men så hittade jag ett sista seedningslopp såpass nära som Tranemo, och bestämmde mig för att dra dit och se om ryggen höll. 9 varv på en varvbana på drygt 4,5 km. Jag kör så länge det känns ok tänkte jag.

Jag gick ut lugnt för att inte vurpa, och kom snart in i rytmen. Jag hade vallat med pulver och burkvalla, så fästet var sådär min glidet kanon.

Och det kändes bra! Klart att det gjorde lite ont i ryggslutet, men det var hanterbart. Jag körde första varvet strax under 16 minuter, och malde på. Sportdryck vid varvningen, och en bit av Trekbaren efter 3 varv, och sedan en ny bit vartannat varv.

1:04 efter fyra varv, och jag höll fortfarande runt 16 minuter per varv. Ryggen höll, och vallningen likaså.

Nu gick varven lite långsammare, men jag låg runt 17-17:30 per varv under andra halvan, och tappade inte alls lika mycket som vanligt.

I mål strax över 2:32 på en 134:e plats. Nöjd främst med att ryggen höll, men också för att jag kunde snitta 3:45 min/km. Ett av de bättre loppen jag gjort rent tidsmässigt faktiskt.

 

AXA Ski Marathon

Längdskidor, Marathon, tävling, ,

Nu var det ett tag sedan jag gjorde ett inlägg här, men jag har varit lite off sedan Templiers. Jag kommer att skriva ett separat inlägg om detta.

Men nu till längdskidor! Jag har delat in året i tre tydliga delar, med fokus på Längdskidor, cykel/triathlon och löpning. Och nu är det som sagt längdskidornas tur. I år ville jag ha mycket snöträning, och bestämde mig därför för att köra hela Björn Dähli Ski Challenge, eller den svenska långloppscupen.

5 deltävlingar på 42km eller mer. Och först ut var Axa Skis Marathon på Lugnets skidstadion i Falun. Tanken var att ta husbilen upp till alla tävlingarna, men enbart om jag fick med mig någon som resesällskap. Det blir lite omotiverat dyrt annars. Till denna tävling träffade jag på Lars Kullman i Skidome i göteborg, och vi pratade lite, och det visade sig att han var intresserad av att hänga med.

Så i Lördags packade jag husbilen full, och hämtad upp Lars på vägen. Det är en hel del att fixa med inför ett spång här lopp, och en sån här resa. Husbilen skall startas upp och göras iordning, skidorna skall vallas, och allt tog mer tid än beräknat. Nästan hela lördagen faktiskt. Jag kom inte iväg förrän 15:20, och då hade jag inte hunnit fylla på helt med vatten ännu. Men vi var på väg, och efter ett kort stop för att käka, så var vi framme vid 22.00.

thumb_IMG_3586_1024

 

 

Vi vaknade upp till en underbar skiddag! Det snöade visserligen fortfarande, men det var relativt kallt, så jag chansade på att vallningen skulle funka. LF4 + LF6 på glidet, och 5 lager V40 som fäste. Lars körde på VR45, men jag tyckte att det tog lika bra för oss på uppvärmningen.

Vi startade båda i startled 2 i tävlingsklassen, men la ut skidorna rätt sent, så det var lite trångt i början. Första 5 minuterna gick i kryptempo, och det var inte förrän efter första uppförsbacken efter 1 km som det började bli lite fart. Och det blev ordentlig med fart, då det var isigt och moddigt i första kurvan. Jag stod på huvudet direkt, och slog i ansiktet ganska rejält i isen. Förbannad, stel i nacken och med ont i huvudet började jag trycka på i stakningen, och efter ett halvt varv inne på Lugnet, kom jag ikapp Lars.

Vi körde tillsammans ett tag, men sedan körde jag ifrån honom i uppförskörningarna. Vi körde på en varvbana som skulle vara 6 km, och vi skulle göra 7 varv, dvs. 42 km. Min klocka hade stannat när jag vurpade, och jag märkte inte detta förrän efter 5 minuter, så jag visste att varken tid eller sträcka skulle stämma för mig.

Men jag körde på, och märkte att jag kunde ta rätt många uppför. Nåt skall man ju he efter att ha diagonalat inne på Skidome i en månad. Efter knappt 3 varv kom eliten ikapp mig. Här körde alla på utan fästvalla, och stakade hela tiden. Jag hade inte en chans att hänga med i deras tempo på platten, men uppför gick det snabbare för mig med fäste. I alla fall första gången som dom passerade mig.

Halvvägs kände jag att jag började tappa fäste uppför, och var tvungen att börja saxa i de backarna som inte var så branta. Tidsmässigt tappade jag inte jättemycket på detta när jag tittade på varvtider efteråt, men det tar mer på krafterna. Jag kände ändå att jag var relativt fräsch, och passerade fortfarande åkare. Jag tog en mugg sportdryck vid varje varvning, och åt en bit TREK strax innan varvningen. Det var ganska lagom, och jag kände att jag hade bra med energi hela vägen.

Med 2 varv kvar började jag dock känna att höger vad började krampa. Jag har inte haft kramp på väldigt länge, så jag hade ingen tanke på att ta med mig salttabletter. Men jag har minskat ganska rejält på salten i kosten den senaste tiden, och det kanske är det som sätter sina spår nu. Skall tänka på det till nästa tävling.

Sista varvet klämde jag på lite extre, och stöp i backen igen. Inte lika illa denna gången, men klockan stannade igen, så nu hade jag ingen aning om hur jag låg till. Jag misstänkte dock att varvet inte var fullt 6km, eftersom jag kom in på upploppet och såg att målklockan visade på 2:21, och så snabbt har jag aldrig kört en skidmara tidigare. Och mycket riktigt, varvet var bara 5 km, så fartmässigt stämmer inte de officiella resultatets fart riktigt.

Men banan var rejält kuperad, och 1000 höjdmeter var avklarade. Jag gick i mål på 2:21:37, och Lars kom i mål 5 minuter senare. Placeringen i mål var 29:a i M40 klassen, men den har blivit justerad till 34:a nu, då det visade sig att ett par åkare som kommit in efteråt hade kört ett varv för mycket.

thumb_IMG_3587_1024

Nöjda med långloppsdebuten gick vi och bytte om och duschade innan vi styrde kosan mot Göteborg i husbilen igen. Jag inkasserade dessutom 20 poäng i den totala cupen, och ligger för närvarande på plats 31. Förhoppningsvis kan jag plocka lite mer poäng i de följande loppen. Men det är redan bättre än förra året, då jag hamnade på delad 209:e (och sista plats) med sammanlagt 0 poäng.

Det officiella resultatet ligger här:
AXA Ski Marathon

Resultatet i Långloppscupen ligger här:
Poängställning Långloppscupen

Här är länken till loppet på Garmin Connect:
Garmin connect

Ett tungt Vasalopp

En svensk klassiker, Längdskidor, tävling

Förberedelserna inför årets vasalopp började egentligen direkt efter att det förra slutade, men rent mentalt startade förberedelserna efter Lidingöloppet. Det var då jag började odla mitt vasaloppsskägg.

IMG_2746.JPG

Resan startade på lördag morgon, då jag och Björn tog husbilen upp till Sälen. Nästan ingen trafik förrän vi kom till berga by och vasaloppsstarten, där vi blev stående en stund. Men vi fick plats på Tjärnhedens IP, och för en gångs skull behövde jag inte gå upp 03:00 för att ta buss till starten. 10 minuters gångväg var helt perfekt.

IMG_2739.JPG

Så vi gick ner och hämtade nummerlapp innan vi softade i husbilen resten av kvällen. Tidigt i säng, och upp vid 05:00 för att lägga skidorna i startfållan. Jag har alltid kommit tillstarten vid 6-tiden tidigare, så jag trodde att jag var ute i god tid när jag var nere vid 05:25, men kunde inte ha mer fel. Kön ringlade lång, och även om fållan öppnade 05:30, så tog det 40 minuter för mig att komma fram. Och då var det en stor sjö mitt i startfållan, men jag la ut skidorna i mitten till vänster. Och genast blev det lite bråttom ändå. Joggade tillbaka, plockade av mig blöta strumpor, och brassade frukost. Havregrynsgröt givetvis.

Ett toabesök på Tjärnheden, och sedan knallade vi ner mot starten vid 07:30. Gott om tid. Björn tog hand om mina överdragskläder, så jag behövde inte använda min påse.

IMG_2743.JPG

Det är alltid nervöst strax innan start. Står man rätt? Har man allt med sig? Är jag inte lite skitnödig? Men det försvinner nar starten går, och man kommer iväg. Tyvärr kom jag inte iväg lika snabbt i år som förra året, då jag måste haft ett väldigt flyt med placeringen. Första backen upp var trög, det tog mig över en halvtimme att ta mig upp, och jag hade placering 3532 i smågan mot 2641 förra året.

Men stakningen på myrarna innan och efter Smågan, och ända fram till Mångsbodarna gick bra. Utförsåkningen var det sämre med däremot. Glidet var inget bra, och jag blev omgliden av i princip alla utför. Uppför kunde jag springa om dom, för fästet var helt OK, vilket gjorde att jag fram till Risberg hade plockat 200 platser. Fötterna var helt genomblöta, och jag hade ingen känsel i dom när Risbergsbackarna började. Men när jag aktiverade fötterna igen, så kom känseln tillbaka.

Efter 3 mil gjorde armågen sig påmind. Jag visste att den skulle börja göra ont förr eller senare, men jag hade hoppats på senare. Inte speciellt farligt ännu, men det blev bara värre och värre.

Halvägs passerade jag på 3:17, vilket gjorde att jag hade förhoppningar om att komma ner mot tiden jag gjorde förra året. Nu i efterhand såg jag att jag passerade halvvägs på 3:01 förra året, så jag var bara en kvart efter där.

Men det var också här det började bli riktigt tungt. Vattendränkta spår, och halvbra glid blev inte bättre av att halva skogen hade fastnat i klistret under skidorna. Jag fick verkligen ta i i stakningen, när de jag åkte bredvid bara gled på. Men jag tryckte på. Och ju mer jag tryckte på, desto mer sa armbågen ifrån. Vid Oxberg hade jag plockat ytterligare 300 platser, och vid Risberg var jag på plats 2955.

Men här var krafterna slut. den panodil och den voltaren jag hade stoppat i mig vid Evertsberg hade slutat verka, skidorna gick knappt framåt, och jag var mentalt slut. Ett snabbt beslut om att lämna in skidorna på omvallning gjorde att jag fick ett avbrott på 10 minuter. Ganska stressande, men det gjorde gott. Sedan strulade vänstra bindningen när jag skulle sätta på skidan igen, så ytterligare några minuter gick. Men nu gled det i alla fall på ungefär likadant som övriga runt omkring mig. Och att köra sista 2 milen på bättre skidor gjorde att jag fick lite nya krafter.

Och sista biten in mot mål var faktiskt en ganska trevlig resa. Jag visste att jag inte skulle nå varken tids eller placeringsmål, och kunde passa på att njuta av omgivningarna, medtävlarna och åskådarna. Med ett stort leende småtrallade jag fram i spåret, och även om det var jobbigt, så var det inte ett dugg tungt. sista milen såg jag att jag hade möjlighet att gå under 7 timmar, och det blev det nya målet för dagen.

Med 4 km kvar kom jag in på de spåren som jag hade kört under träningslägret 3 månader tidigare, och nu kände jag ju plötsligt igen mig! Jag visste vilka backar, kurvor och knixar som låg framför mig, och dessa 4 km var de bästa på hela loppet. Under upploppet hejade jag på min medlöpare, och hejade glatt på Brorsan som stog på upploppsrakan och filmade.

Att ta sig i mål är en lika skön upplevelse varje gång, men det är extra roligt när ens kära bror tar emot! Och nu hade jag inte heller någon packning att hämta hem, det vara bara att hämta ut diplomet och knalla ner till husbilen som var parkerad nere vid Sjön. Passade på att ta en fin bild på vägen.

IMG_2749

Så genomblöt om fötterna hoppade jag in i bilen, bytte om, och satte mig och slappade i soffan medan Björn körde mig tillbaka hem till Göteborg. Ett väldigt skönt sätt att transportera sig efter ett Vasalopp, och jag var hemma innan det hade hunnit bli måndag.

Sammanfattningsvis så blev tiden 6:54:55, och placeringen 3203. Här är en länk till resultatsidan med mellantider. Och här är länken till loppet på Garmin Connect. Av någon anledning så var mellantiderna avstängda, så det blev bara en lång etapp.

Vasaloppsläger med Vasasvahn

En svensk klassiker, Längdskidor, Superklassikern, träning

Efter mycket löpfokus under December var det dags att slipa på skidformen. Och vad passar då bättre än att åka på träningsläger i Mora!

IMG_2539

Mattias Svahn anordnar teknikläger som detta, Teknikläger/Vasaloppsläger 2-5 januari 2015, där han tillsammans med ett gänga andra erfarna instruktörer visar hur det skall gå till.

Jag tog bilen upp på Fredag förmiddag, och kom fram till Hotel Siljan vid 15:30. Tanken var att jag skulle dela rum med en okänd person, men när det var dags för middag 18:00 så hade det ännu inte dykt upp någon. Jag försökte att inte sprida ut mig alltför mycket ändå.

Efter middagen var det dags för valla, teori och praktik. Efter en timmes drilling av Mattias i Vallningens ädla konst, var det dags att preparera de egna laggen. Jag kom just där och då på att jag faktiskt inte hade tagit fram dom sedan vasaloppet i våras, så risken var att klistret skulle vara svårt att få bort. Men det gick, och efter att ha fixat glidvallan och fästvallan, så var klockan 22:30, och det var läggdags.

Lördagen började jag med 30 minuter lugnt joggning innan frukost, som serverades 07:00. Eftersom jag hade vallat klart kvällen innan, var jag ganska lugn, och eftersom vi inte skulle dra iväg och åka skidor förrän 08:50, så hann jag med en powernap efter frukost.

Vi delades in i 5 grupper baserat på tidigare erfarenhet. Jag var i grupp 1, och första passet gjorde vi med Mattias Svahn. På med skidorna och iväg i vasaloppsspåret upp emot Hemusskidstadion. Här drillades vi i 2 1/2 timme av Mattias i alla växlar, med fokus på diagonalåkning. På väg tillbaka gjorde jag en rejäl vurpa vid en vägpassage, och drog i höften i asfalten.

Tillbaka, käka lunch, och sedan materialgenomgång innan vi drog ut i spåren igen. Även detta pass var ett teknikpass, men nu var det ännu mer fokus på diagonalåkning, både i backe och på platten. Efter tre timmars drillande, så var man rätt hungrig och trött. Var ändå tvungen att fixa vallningen inför morgondagen, så att man inte behöver stressa med det på morgonen.

Middag och en utmärkt föreläsning av Mattias om vasaloppsförberedelser innan det var dags att hoppa i säng.

Söndagen började precis som Lördagen med en liten löptur innan frukost. Märkte dock av att jag var väldigt stel i höften där jag hade vurpat under lördagen. Det fungerade ok när man väl hade värmt upp sig lite.

Vid 9 tiden var det dags för ett nytt teknikpass, denna gång med Elin Ek som instruktör. Även här fokuserade vi till en början på diagonalåkningen, och passet avslutades med filmning av diagonalåkning, stakning med frånskilt samt stakning. Tillbaka vid 12 för att käka lunch.

Efter lunch gick vi igenom filmerna, och kollade på vad det var vi skulle tänka på att förbättra. Min stakning var ok, men diagonalen såg inte bra ut. Jag har lättare för att diagonala uppför, och vi filmade på platten. Men det är fram med höften som gäller. Tryck och njut. Långt fram med benet.

Efter detta drog vi ut i spåret igen, och det var fri åkning i 2 timmar innan jag hade min inbokade personliga tid med Mattias. 10 minuter som gjorde att tekniken, främst diagonalen, började sitta. Nu vet jag hur det skall kännas när man gör rätt, fast det är otroligt jobbigt att göra rätt innan man har övat in det ordentligt.

Sista middagen på hotellet innan jag hade tid för massage. Och den var otrolig. Jag hade ju ont i höften, men trodde inte att man kunde fixa till det med bara massage, men det gick! Ont gjorde det givetvis, men dagen efter då det var långpass, kände jag inte av höften alls.

Sista dagen började jag som vanligt med en kort löprunda innan frukost, innan det var dags för långpass. drygt 3 mil blev det för mig innan jag var nöjd. Totalt 10 mil på snö skrapade jag ihop under lägret. Mina enda snömil för den delen.

Jag träffade många trevliga människor, och lärde mig otroligt mycket under dessa 3 dagar. Så det kan jag rekommendera för alla som vill ta sin skidåkning ett steg längre. Kom även hem med nya vantar och stavar :)