Kategoriarkiv: 10k

Icebug winterrun Liseberg

10k, landsvägslöpning, löpning, tävling

Icebug Winterrun är alltid ett kul lopp att springa. Liseberg upplyst i vintermörkret, lagom mycket folk, och bra arrangemang runtomkring. Och så var det även i år. Jag hade inte den bästa uppladdningen inför loppet, då jag varit och jobbat i Milano och Madrid veckan innan, och tiden till träning var begränsad. Att jag sedan var hemma vid 23:30 på fredagkvällen, och var biträdande löpcoach på helgtrailen 09:00 på lördag gjorde att jag inte hade haft de raceförberedelser jag hade önskat.

Men det är inte för att sätta en bra tid man springer detta loppet, utan för sällskapet, adrenalinet och stämningen. Vi hade anmält ett lag på Stendahls, men Patrik var sjuk, så jag frågade Rikard om han vill springa med os, och han var såklart på! Jag hade inga bra skor, så han han fixade ett par Icebug Zeal OLX, då mina lättare dubbade skor var utslitna efter många mil i skogen.

Uppvärmningen lovade dock gott, jag kände mig pigg, och sugen på att springa! Och när starten gick var jag nog lite väl peppad, för jag drog iväg i alldeles för hög fart, benen skrek av syra efter 500 meter, och jag sänkte tempot. Första och andra kilometern gick på 3:50, så det var ändå OK fart.

Vid 3 km kom SEAT:s backpris, men jag hade ingen ambition att försöka knipa det, så jag tuggade på i vanligt tempo. Men efter uppförsbacken så kom Sofie susande förbi mig, och jag hade ingen chans att hänga på, och strax därefter kom även Tina, båda från Aktivitus. Inte långt senare kom även CJ upp jämsides med mig, och jag kände att jag tappat lite. Men jag låg inte efter Tina speciellt länge, för plötsligt fick jag nya krafter, och trippade förbi igen vid 3,5 km.

Och sedan kände jag mig stark. Följande kilometrar kände jag att jag låg i ett ingenmansland, jag såg Rame 100 meter framför mig, och hade ingen i ryggen. Vid varvningen hörde jag speakern ropa ut att Sofie var första tjej på 19:30, och jag såg hennes rygg när jag svängde in på upploppet, så jag var inte så långt efter.

På andra varvet kände jag att jag knappade in på Rame framför mig, och det kändes bra tills jag kom till backen igen. Och även om jag hade samma fart uppför som sist, så tog det nog mer på krafterna än jag hade velat. Sista 2 km in mot mål var tunga, och jag tappade igen. Tina kom förbi mig, och precis vid mållinjen kom även CJ upp jämsides. Och eftersom jag hade varit iväg så snabbt i starten, så slog han mig med en sekund.

winterrun_2016

Sofie vann och Tina blev 2:a i damklassen, Stendahls blev 6:a i lagtävlingen, jag kom 26:a på 40:13. Så även om jag inte kom under 40 minuter, så är jag ändå ganska nöjd över att kunna trycka in ett hygglig lopp efter nästan 2 timmar snölöpning på förmiddagen.

En skön afterrun med gulashsoppa i trevligt sällskap gör detta loppet till en klar favorit. Och skovalet var perfekt. Inte en tendens till att halka, även om det var en hel del snö och is på hela banan.

Här kommer länken till loppet på Garmin connect

 

Midnattsloppet Göteborg 2015

10k, löpning, tävling, träning

Så var det dags för midnattsloppet igen, för 4:e gången i ordningen. Det har liksom blivit lite av en tradition att bege sig ut i Göteborgsnatten och avverka de 10 kilometrarna runt majorna med start och mål i slottskogen. I år var vädret med oss också, runt 20 grader, vindstilla och helt klart.

För första gången på länge så struntade jag helt i att göra några som helst race-förberedelser. Jag är mitt inne i en racing weight quickstart, dvs uppbyggnadsträning med kaloriunderskott. Mindre kolhydrater, mer protein. Lugn mängdträning, styrketräning och många pass på fastande mage och vatten. Trots detta har jag gått upp 3 kg den senaste veckan. Kroppen har liksom vant sig vid underskottet, och gått in i sparläge igen. Jag skall minska kaloriplanen från 2000 till 1500 cal/dag, och se om det går åt rätt håll igen.

Iallafall, benen kändes som stockar när det var dags för start, men jag vet att det brukar lösa sig efter ett tag hur det än känns i starten. Så när skottet gick 21:30 satte jag iväg i vanlig racefart. Det kändes som om det inte gick speciellt snabbt, men första kilometern var avklarad på 3:37, och när jag i efterhand kollade på resultatet, så låg jag på plats 52.

Sedan blev det lite mer uppför, men jag kunde hålla farten över dom första 3 kilometrarna. Det var inte förrän runt 5k markeringen som det började kännas. Jag låg och pressade 5 slag över tröskeln i uppförsbackarna, och inte speciellt mycket lägre i övrigt. Pulsen låg och pendlade ganska precis runt 160-strecket, men jag blev passerad av löpare hela tiden.

Och sedan var det dags för stigningen upp emot masthuggskyrkan. För att ha någon chans och inte gå rakt in i väggen, så låg jag stenhårt och kollade pulsen. Men jag tappade hela tiden, och denna kilometer var den långsammaste på hela loppet, 4:31.

Men när man kommit upp på toppen, då vet man att man snart är i mål, och det är bara att stå på utför. Sista kilometern upp mot slottsskogen är iochförsig grym, med stigningar nästan lika jobbiga som upp emot masthuggskyrkan. Det gick inte fort här, och när jag kom mot målet så såg jag att klockan precis hade passerat 40 minuter. Jag trodde att jag hade koll på tiden, men det visade sig som vanligt att banan var nästan 200 meter längre än vad klockan skvallrade om, och där gick min sub40 tid.

Trots detta är jag ändå rätt nöjd med att kunna trycka på såpass hårt mitt i en tung träningsperiod. Och även om jag inte bättrade tiden från förra året, så blev placeringen några snäpp upp. Sluttiden blev 40:08, och placeringen 90.

Men detta var sista gången jag sprang en millopp över 40 minuter. Det är dags att höja lägstanivån ett snäpp under hösten, med hårdare intervaller.IMG_3261

Falkenbergs stadslopp 2015

10k, landsvägslöpning, löpning, tävling

Då var det dags för min äldste son Tor att göra premiär på 10k sträckan. Min tanke var att ta 2 veckors träningsledigt efter Ironman Zurich, och hittills har det gått bra. Var ute och sprang ett jättelätt pass på 6 k i fredags för att väcka kroppen lite bara. Men detta loppet har jag sprungit 3 år i rad tidigare, så det är bara dumt att bryta en fin tradition.

Vädret var inte speciellt trevligt, regn, blåst och 13 grader. Jag och Tor hittade inomhushallen, och körde uppvärmningen där. Kroppen kändes ganska OK ändå, och vi värmde i dryga 10 minuter, med några fartökningar på slutet för att få upp pulsen.

Vi gick ut 10 minuter innan start, och där träffade jag Erik, Johan och Keke som också skulle springa. Jag hade ingen aning om hur kroppen skulle reagera, men jag sa att jag satsade på under 40 i allafall. Det har jag ju sprungit tidigare. Tor ställde sig mitt i startgruppen för under 5min/km fart, då han siktade på att gå under 50 minuter.

Jag ställde mig i vanlig ordning strax bakom eliten, och väntade på startskottet . Mitt i människohögen ställde jag mig. Det är varmast där.

Men närt skottet gick var det som vanligt svårt att hålla igen. Jag gick snabbt ut till vänster och passerade en massa långsammare löpare innan jag kom in i rytmen efter några hundra meter. Jag tänkte springa enbart på puls, och så fick tempot bli vad det blev. Och utan att nå upp i tröskelpuls gick första kilometern på 3:38, så jag fortsatte i samma tempo, typ. Och under andra kilometern kom jag upp i tröskelpuls, 156 slag i minuten.

Andra kilometern var lite uppför, och den slutade på 3:54, men tredje gick på 3:46. Nu var jag uppe över tröskelpuls, och jag tänkte att jag håller mig där och ser hur kroppen reagerar. Som vanligt säger huvudet stopp, men nu vet jag bättre, och pushar på ändå. Halvvägs låg jag stabilt strax under 4 min/km, men sedan kom motvinden, och några kilometer strax över 4. Nu hade pulsen stigit, och låg stadigt över 160.

Trots detta kände jag att jag hade ganska mycket tillgodo på sub 40, så jag fortsatte att trycka på. Jag vet att jag klarar mig ganska länge ganska nära max, och nu låg jag på 97% av min estimerade maxpuls under senaste testet i våras. Så det var bara att ligga kvar där så länge benen orkade.

Och dom orkade. Sista kilometrarna är det ju ännu mer på vilja, och sista 500 är uppför in till målrakan. Jag kramade ut det sista ur kroppen, och gick i mål på 39:11 enligt min klocka. bara 1 sekund sämre än förra året på denna banan, och då hade jag toppat formen inför loppet, så jag var mycket nöjd! Den officiella tiden blev 39:09, och placeringen 88.

Strax därefter gick Keke i mål på 39:46, första gången under 40! Och ganska snart kom också Erik Och Johan in på strax över 41 minuter. Bra sprunget av allihopa.

Men jag väntade vid mållinjen på Tor. Han hade ingen klocka, så jag visste inte om han hade sprungit för försiktigt, eller om han sprungit som jag vet att han kan. Och ganska snart fick jag svaret – han hade sprungit som jag vet att han kan! Han kom in på 45:11 och placering 320 av 1269 som fullföljde. Otroligt bra! Nästa år slår han mig, eller ger mig en rejäl match, om han lägger in lite intervallträning i schemat.

falkenberg_2015

 

Efteråt var jag riktigt kall, efter att ha väntat på Tor vid målet, och sedan på Linda och de övriga barnen, så när vi gått till omklädningsrummet hade det gått säkert en halvtimme ute i regnet och blåsten. En varm dusch, ett varmt ombyte, och en promenad tillbaka in till centrum där vi numera av tradition äter kinamatbuffé tills vi är proppmätta.

Men här någonstans kände jag att jag inte mådde speciellt bra. Matt, ont i hela kroppen, och febrig. Jag körde hem, men väl där var jag tvungen att krypa ner i soffan under ett stort duntäcke, och sedan däckade jag helt. Det var väl en reaktion på hård fysisk ansträngning följt av nedkylning.

Efter 3 timmar i detta tillstånd tog jag en dos pronaxen och voltaren, och efter nån timme kände jag att febern släppte. Idag, söndag mår jag bättre, men kroppen behövde nog återhämta sig ordentligt, och jag led nog även av sviterna från Ironman helgen innan.

Länk till det officiella resultatet

Länk till loppet på garmin connect